mallarna och blandisen

Jag har av säkra källor fått höra att Nanabanana Raskenstam var så där bra som bara mallan kan vara. Hon skällde på rätt ställe, åt bacon när hon skulle och var alldeles alldeles underbar typ hela tiden. Inte för att jag var orolig. Jag vet ju att hon är en superduper sötnos. Det är ju bara att titta på kortet så ser man ju det. Är det inte kärlek så säg. Hon är helt sjukt go den där mallan alltså. Fast det skulle hon vara även om hon inte var med på film.

För Pippilotta Raskenstam hon går ju inte av för hackor även om hon bara varit med i en liten filmsnutt. Hon är ju också världens bästaste. Det syns ju klart och tydligt på det här kortet. Lång tunga och bara tillfreds med att vara Pippi. Sån är hon. Hon diggar att vara hon och jag diggar att ha en sån skön vovve.

Tro nu inte att jag saknar vinterkort på Pippi, nej då. Men det kändes som en så skön kontrast till vintern. Men jesusamalia vad länge det känns tills det blir sommar.

Och på tal om lång tid, så kan vill jag idag, sist men absolut inte minst, gratta världens bästa blandiskille som fyller tio år! Bästaste Filleskrutten. Tänk att det var sisådär tio år sedan husse och jag åkte till Backans för att "titta" på valpar. Ärligt talat - är det någon som lyckats med den bedriften, att bara TITTA och inte komma hem med en valp? Vi föll som furor för den underbart söta och alldeles alldeles goaste Svarta Faran. Och så här tio år senare förstår jag fortfarande varför. Det finns helt enkelt ingen som Felix.