Det är ju värsta bästa vårbilden liksom. Okej då, jag ska berätta för er trögskallar hur jag menar. Idag har det tokregnat här hemma på Hanses, men jag är inte ledsen över det inte. Det gör mig ingenting att det inte alls blev det väder som meteorologerna hade lovat med strålande solsken. Herremingud alltså, vem kan klaga när man tack vare vädret kan knäppa ett sånt här bra vårfoto.
Ja, men ser ni inte vad jag pratar om? Kolla bilden igen. Vår fina sjö har kommit igen. Den kom i fjol-vår också och stannade då under större delen av sommaren. Sen under hösten torkade den bort igen, men nu är den alltså tillbaka och jag är så trallande glad över se ett sådant fint vårtecken.
Både hästarna i hagen och mallarna på Hanses tyckte det var störtskönt med en liten smutsig plaskdamm att springa och skvätta vatten i. Och pangtjong så får vi strandtomt och till sommaren så får vi kanske åter fåglar som häckar. Det är banne mig inte dumt det.
Och som pricken över i blir jag ännu gladare när vi nu snart ser hela balansbommen. Längst till vänster i bild ser ni nedgången. Den stackars bommen har varit borta under större delen av vintern men nu gör den alltså comeback.
Så vem ser all snö som ligger tungt och tjockt över hela hästhagen? Vem bryr sig att du sjunker ner med hela stöveln när du försöker ge dig ut på en prommis i hagen? Glaset är halvfullt och inte halvtomt. Det finns hopp för våren och för agilityn. Det gäller bara att tolka alla små signaler på rätt sätt :)