FelixNanaPippi och kung Sune

lagerrensning

2012-01-23T06:13:00.017+01:00

Jamen visst seru. En gång är bara en gång, men att jag bloggar två gånger på en månad, eller till och med två gånger inom tio dagar, det är stort det.

Jag tänkte bara säga att allt är fina fisken. Bortsett från att det snöar. För det är ju allt annat är fina fisken, mer som en död sill. Snö är aldrig bra, så enkelt är det. Det kan kanske vara okej när man vill åka spark, men det är så få gånger att jag kan leva med att det inte ens är bra då.

För övrigt så vill jag slå ett slag (med andra ord göra lite reklam) för ett visst företags lagerutförsäljningen, och det är väl klart att jag menar Hansesgården då, finns det några andra företag? Lagret må vara stort, men det är liksom inte oändligt, så nu måste vi rensa. För hur ska vi annars få plats med allt? Vi har ju tält, tält och tält på väg in. Lila tält, gråa tält, stora tält och små tält. Vi har blåa tält och gröna tält.

Och sen har vi min nya favvo tältburen som är snygg, fräck och alldeles alldeles läcker! Jag är stendiggar dem. Tältburen sätts upp på samma sätt som våra tält och ihopvikt tar den lika stor plats som en tältstol. Kan det bli annat än bra liksom?

Sen har vi aluminumhagarna (på allmän begäran om hagar som vovvarna inte kan krafsa sig ur så har vi nu tagit in dessa).

Och så har vi bilburen på höjden. Jag är faktiskt jättenöjd med den, jag menar - det är ju jag som har designat den så hur kan jag vara annat är nöjd. Nu är det bara att hoppas att kunderna också gillar den.

Då fattar ni va, att vi måste tömma lagret, så nu säljer vi ut våra stålburar till tokbilliga priser. Skynda skynda fynda vettja. Erbjudandet gäller så klart bara så länge lagret räcker. Klicka här för att komma till vår hemsida :)

hansesgårdentältet år 2012

2012-01-14T21:21:00.004+01:00

Att lila är skitsnyggt tycker inte bara jag, utan även alla som har köpt Hansesgårdentält i just den färgen. En del har trånande tittat på dem och sagt att "om de bara hade funnits i den större storleken". Och vi är förstås inte taskigare än att vi fixar det. Så nu finns de finfina lila tälten i den stora storleken.

Andra har sagt att de vill ha ett ljust tält med bra ljus för kunna se sin snygga jycke. Så för att glädje dessa har vi tagit hem ett grått tält i den mindre storleken.

För såna är vi, vi vill ha glada kunder och det får man genom att lyssna på de synpunkter som våra älskade kunder har.

Popup snabbare än blixten och snygg eller snyggare färg och dessutom rymlig eller rymligare storlek. It's all up to you liksom.

Så vad säger du? Blir det stort lila eller litet grått för dig? Eller för den delen kanske det blir dimblå eller snyggrön, samma färger som vi hade redan förra året men som fortfarande är hett? Mångfald is the shit alltså.

Dessutom så har vi glädjen att berätta att vi just nu ger 10% rabatt på Hansesgårdens finfinfina tält i valfri storlek och valfri grön/blå/lila/grå färg. Så vad väntar du på. Ta chansen att få glänsa i ett sprillans nytt Hansesgårdentält vettja. Adressen kan du väl förstås, men annars så kommer den här igen www.hansesgarden.se.

på hundrafemtionde dagen uppstånden

2011-08-10T08:51:00.001+02:00

Precis när ni trodde att det var kört va!? :)

första gången

2011-05-03T08:22:00.003+02:00

En väldans otränad matte. En ringrostig Nana. En orutinerad Pippi. Och fyra agilitylopp.

Skulle kunna bli något i stil med "jaja, vi hade iaf tur med vädret". Eller kanske "hon hoppade iaf ett hinder". Eller ännu värre "Hon skadade sig inte allt för mycket när hon flög av a-hindret".

Men så blev det så klart inte. Det var nämligen åt andra hållet. Det var kanonbra jobbat av oss allihopa och det syntes i resultatlistorna. Nana en disk (men bra fram tills dess) och en nolla. Blev en vinst för laget, första SM-pinnen och dessutom massa sköna poäng till Årets lag. Pippi rev ett hinder i ena klassen, annars grymt bra lopp av lillan. I det andra loppet smällde vi till med vår första nolla. Det bidde vinst och pinne. Sötaste Pippilotta kan.

Två vinster och två nollor, en sketen femma och en disk. Jag är nöjd. Mer än nöjd. Vi rockar :)

dagens bild

2011-04-09T10:46:00.002+02:00

Och så här ser sjön ut idag. Det är ju banne mig ingen snö kvar men däremot en jättesjö. Och nu är också hela balansbommen framme så nu kan man gå ut och träna kf.

sjön dagen efter

2011-04-05T07:26:00.006+02:00

Morsning korsning i galoschen. Titta vad stor vår tillfälliga sjö hade blivit igår. Jag tror nästan att du kan stå IRL och se hur den växer, så fort går det.

Jag skulle ha tryckt på facebook-gilla-knappen om det vore så att det fanns en sån. Men tack o lov så finns inte gilla-knappen i verkliga livet, för jag undrar hur det skulle gå då jag. Alla skulle gå omkring med tummen upp på menlösa saker hela dagarna. Då skulle ju ingenting bli gjort för folk skulle ha fullt upp med att fixa fler tummar.

Men i övrigt så gillar jag verkligen det. Stortummen gillar. Våren kommer att komma och den verkar redan ha börjat och den tar över vintern i värsta jäkla farten. Om sisådär några veckor så kanske snön är borta och då är nog sjön större än Atlanten.

Igår cirkulerade förresten en trana över Hanses. Min gissning är att den tänker bosätta sig i närheten av plaskdammen. Det enda som saknas sedan är faktiskt bara lite fiskar. Och lite mer värme förstås.

värsta vårtecknet

2011-04-03T20:08:00.005+02:00

Tammesjutton alltså, är det inte vår så säg. Ja, men titta då. Och titta ordentligt, ser ni inte att det är våren som är på väg?

Det är ju värsta bästa vårbilden liksom. Okej då, jag ska berätta för er trögskallar hur jag menar. Idag har det tokregnat här hemma på Hanses, men jag är inte ledsen över det inte. Det gör mig ingenting att det inte alls blev det väder som meteorologerna hade lovat med strålande solsken. Herremingud alltså, vem kan klaga när man tack vare vädret kan knäppa ett sånt här bra vårfoto.

Ja, men ser ni inte vad jag pratar om? Kolla bilden igen. Vår fina sjö har kommit igen. Den kom i fjol-vår också och stannade då under större delen av sommaren. Sen under hösten torkade den bort igen, men nu är den alltså tillbaka och jag är så trallande glad över se ett sådant fint vårtecken.

Både hästarna i hagen och mallarna på Hanses tyckte det var störtskönt med en liten smutsig plaskdamm att springa och skvätta vatten i. Och pangtjong så får vi strandtomt och till sommaren så får vi kanske åter fåglar som häckar. Det är banne mig inte dumt det.

Och som pricken över i blir jag ännu gladare när vi nu snart ser hela balansbommen. Längst till vänster i bild ser ni nedgången. Den stackars bommen har varit borta under större delen av vintern men nu gör den alltså comeback.

Så vem ser all snö som ligger tungt och tjockt över hela hästhagen? Vem bryr sig att du sjunker ner med hela stöveln när du försöker ge dig ut på en prommis i hagen? Glaset är halvfullt och inte halvtomt. Det finns hopp för våren och för agilityn. Det gäller bara att tolka alla små signaler på rätt sätt :)

två foxar

2011-03-08T19:49:00.008+01:00

Alla har vi olika smaker, en del gillar hundar och sen finns det skumma människor som inte gör det. En del tycker om isterband och andra vet att det är någon konstig sak som påstås vara ätbart.

Idag tänkte jag lämna ut både mig och hussen och berätta om våra smaker. Först ut är jag och här kommer min favvolåt för dagen. Och sen kan vi lyssna på den igen och igen. Me like, vilket förstås är uppenbart eftersom jag redan berättat att det är dagens favvolåt.

Och så kommer husses favvoljud of the day. Kanske lite udda, men vi har nämligen en sån här alldeles utanför huset som ljudar på kvällarna.

Kan ni tänka hur det är här hemma på Hanses? Först Dolly och sedan en rävsång? Och helst bägge två på repeat. Shit pommes vad det låter då. Men jag sa ju att smaken var olika. Fast samtidigt så är det ju jättelika - min är en fox och husses är ju väldigt uppenbart också det :)

åah

2011-03-05T07:27:00.003+01:00

Det har varit ett stort fett frågetecken gällande den prestigefyllda tävlingen Årets Agilityhund. AgIF har inte haft någon som vill räkna ut poängen och hemma i stugorna har nog folk gråtit en tår över att det inte finns någon rankning längre.

Men som en riddare i skinande rustning på en ståtlig häst och en massa supportrar bakom sig, har världens bästa företag nu tagit på sig att sköta uppdateringarna av tävlingen.

Solen började skina. Fåglarna började kvittra. Hundarna började riva mindre. Och förarna torkade sina tårarna. Världen är återställd och det är tack vare Hansesgården!

löfte och grattis

2011-02-27T16:09:00.004+01:00

För ungefär en evighet sedan så skrev jag ett inlägg i bloggen om en speciell tant som inte höll sitt löfte. Och nu är det nog dags att påminna henne om det löftet. Det fanns nämligen ett villkor i löftet. Men nu har det villkoret uppfyllts om och om och om och sedan om och om och om igen. Men däremot har inte löftet gjort det.

Så kära tjugofyra-sju-tant, även om du inte längre är en SOS-tant så kan jag fortfarande påminna dig om ditt löfte. För nu tycker jag banne mig att det är dags att infria det. Inte bara för att det är ett löfte, men även för att det verkar mer hälsosamt att göra det.

Tänk på att ett löfte är ett psykologiskt kontrakt där man på heder och samvete och kanske till och med på sin mormors grav svär att man ska göra en viss sak. Så tjugofyra-sju-tanten läs den där meningen igen. Ett psykologiskt kontrakt känns väl inte helt jättebra att bryta? Och vad skulle mormor säga om du stod och svor vid hennes grav utan att mena det?

Den som aldrig har syndat ska kasta första stenen, så jag ställer mig väldans långt bort från både stenarna och de som kastar. Jag kommer nog aldrig att lyfta en sten, för jag är absolut inte bättre än någon annan. Men en liten pik till min favvo tjugofyra-sju-tant kan jag tillåta mig att skriva om. För jag tycker om dig oavsett, fast kanske lite mer om du håller löftet ;)

Stort grattis till lilla Vickevire som såg till att familjen sitter med alla titlar. Ska det till en till titel i samma gren så blir det till att skaffa en till svartvit odåga :)

mallarna och blandisen

2011-02-24T16:35:00.007+01:00

Jag har av säkra källor fått höra att Nanabanana Raskenstam var så där bra som bara mallan kan vara. Hon skällde på rätt ställe, åt bacon när hon skulle och var alldeles alldeles underbar typ hela tiden. Inte för att jag var orolig. Jag vet ju att hon är en superduper sötnos. Det är ju bara att titta på kortet så ser man ju det. Är det inte kärlek så säg. Hon är helt sjukt go den där mallan alltså. Fast det skulle hon vara även om hon inte var med på film.

För Pippilotta Raskenstam hon går ju inte av för hackor även om hon bara varit med i en liten filmsnutt. Hon är ju också världens bästaste. Det syns ju klart och tydligt på det här kortet. Lång tunga och bara tillfreds med att vara Pippi. Sån är hon. Hon diggar att vara hon och jag diggar att ha en sån skön vovve.

Tro nu inte att jag saknar vinterkort på Pippi, nej då. Men det kändes som en så skön kontrast till vintern. Men jesusamalia vad länge det känns tills det blir sommar.

Och på tal om lång tid, så kan vill jag idag, sist men absolut inte minst, gratta världens bästa blandiskille som fyller tio år! Bästaste Filleskrutten. Tänk att det var sisådär tio år sedan husse och jag åkte till Backans för att "titta" på valpar. Ärligt talat - är det någon som lyckats med den bedriften, att bara TITTA och inte komma hem med en valp? Vi föll som furor för den underbart söta och alldeles alldeles goaste Svarta Faran. Och så här tio år senare förstår jag fortfarande varför. Det finns helt enkelt ingen som Felix.

premiär idag

2011-02-23T15:01:00.005+01:00

Det är tur att man aldrig kan bli trött på att få se mallan Raskenstam. För nu finns hon även på teve lite titt som tätt.

Är vi hemma så är hon säkerligen inte mer än halvmeter bort, förutom de gånger då hon hör en mus springa omkring någonstans i väggarna eller i golvet och hon bara måste dit och nosa. Men annars så är hon väldigt nära där vi är.

Och nu kan vi alltså se henne på tevereklamer lite här och där. Och söt är hon förstås. Men även fast jag numera är beredd på att hon kommer skälla, så hoppar jag till varenda gång, för hon ser lite elak ut där hon sitter i buren.

Sverigepremiär av filmen är idag, så grattis alla ni som bor i städer där man tror att bio är någonting som folk tittar på! Här i Bläsmåla är det inte så. Nej då. Först och främst så är biografen här inte alls speciellt bra, dåligt ljud och noll lutning på stolsraderna. För mig som inte är längst i salongen så är det ett problem (fast kanske inte på en barnfilm). Det ena ger liksom det andra - ingen går och tittar för att det är så jätteobra och ingen investerar eftersom det är så lite publik. Bra matematik det där. Och inte har de heller bestämt om och när de tänker visa Hotell Gyllene Knorren, i raka stolsrader och med dålig ljudkvalitet.

Så vad göra när det förutom Nana är en film där två Tangfeltare på två ben och två stycken på fyra ben är med? Jo, vi får helt enkelt åka två mil norrut till den otroligt heta världsmetropolen med en mataffär. För där visar de minsann filmen! Hela jäkla smurfligan ska titta, har räknat att vi är kanske en tjugo pers som ska titta på årets bästa barnfilm. Kul kul kul!

Fast det blir först på måndag det, filmen går inte förrän på fredag och då kan man ju inte gå för då är det ju bandy. Men ärligt talat, vem bryr sig? Och vem står ute och fryser arslet av sig för att se när tjugotvå vuxna karlar jagar en liten sketen röd boll?

Idag är det alltså Sverigepremiär, jag hoppas att mallan Raskenstam är så där bra som bara hon kan vara. Och så hoppas jag förstås att husses favvolag vinner bandyn, för det är ju en match idag också.

de tänker liksom inte som mig

2011-02-21T14:04:00.004+01:00

Ärligt talat alltså, men ibland undrar jag hur en del politiker kommit där de där. Och nu menar jag inte SD-kvinnan här hemma i riksdagen, som var alldeles för dålig på matte för att ens försöka sig på att säga så där många siffror. Det är en helt bisarr grej, men alldeles för uttjatad för att ge händelsen ännu mer webb-tid. Nej jag pratar om några republikaner i Texas.

En sentor i Texas tycker att alla elever ska få ta med sig vapen till skolan. För då skulle de ju kunna svara tillbaka om det skulle bli en massaker. Och det bästa (eller värsta) är att guvernören i delstaten håller med. Vilken strålande idé, betyder det att du får ge igen? Om någon är dum på dig så får du alltså ta lagen i egna händer och ge tillbaka? Om du blir spolad i småskolan så får du alltså doppa ner huvudet på din plågoande? Öga för öga, tand för tand liksom.

Ska vi dra det så långt att vi säger att det gäller allt möjligt här i världen? Och ska man få göra saker i förebyggande syfte? "Ja, men jag rånade bara dig för att jag trodde att du skulle råna mig", kanske är ett argument som kan funka i Texas i framtiden?

Jamen läs själv om ni tror att det är alldeles för dumt för att vara sant. (Okej då, nu vågar jag väl inte säga att det är sant bara för att det står i tidningen. Men det som är sant är iaf att det står i tidningen.)

Och vad är då kritiken mot detta förslag? Jo, att det är dumt att kombinera studenter, vapen och studentfester. Öh, men resten av tiden här i världen då? Jag tror att vapen är en dum idé även i nyktert tillstånd. Men där tror vi visst lite olika de amerikanska politikerna och jag.

Skönt att jag bor här på Hanses där det inte händer speciellt mycket. Och att politikerna bor där de bor.

agilityfilm

2011-02-01T14:33:00.002+01:00

Hittade på Takidas blogg. Så sant och väldans tragiskt. Men va fan, vi är ju bara människor. Tänk vad bra det skulle gå om vi vore lika bra som vovvarna...

final call

2011-01-30T18:54:00.003+01:00

När man sitter på flygplatsen och väntar på att planet ska gå så kan man höra följande utrop i högtalarna: "Final call for SK123".

Och nu är det just sånt call som ljuder i högtalarna. Fast inte på en flygplats eller så, utan för supererbjudandet som Hansesgården har. Imorgon är nämligen sista dagen.

Vill du ha 10% rabatt på ett alldeles sprillans nytt Hansesgårdentält så vet du vad du ska göra. Det är bara att gå in på hemsidan och beställa innan det är gate closed.

Och dessutom så glömmer du väl inte bort att klicka "gilla" och därmed ha chansen att vinna en hopfällbar hage.

det finns tydligen många olika smurfar

2011-01-29T10:00:00.003+01:00

Dels den som kurra har på fotleden (vill ni ha en kooikervalp så har hon hanar kvar):

Och dels den här som jag fick på mejl av syrran:

gilla och vinn

2011-01-20T16:45:00.005+01:00

Okej, jag är ingen jättefan av fejjan, men det spelar inte alltid någon roll vad jag tycker. För ibland så är jag bara principfast och helt i fel århundrande. Det kan tänkas att jag är det i fb-frågan.

För nu kan du nämligen vinna en hopfällbar hage från Hansesgården bara genom att gå in på Facebook och klicka gilla på just Hansesgården.

Klicka gilla och vinn liksom. Kan det bli lättare? Det kan man väl inget annat än att gilla. Även om man är en gammal anti-fejjare som jag. Två människor och tre hundar här på Hanses gillar det iaf.

För dig som är på samma Facebook-nivå som jag så kommer här en bruksanvisning: gå in på Hansesgården och läs mer om tävlingen. Det enda du behöver tänka på är att gilla. Och det är ju enkelt. Alla gillar väl att vinna.

morgon

2011-01-11T05:56:00.004+01:00

Jag är morgonpigg. Det är oftast inga som helst problem för mig att kliva upp ur sängen på morgonen när klockan ringer. Och ännu ojobbigare är det att kliva upp toktidigt om jag vet att det är agility på schemat.

Men jag måste erkänna att det är lite halvsurt att vakna av klockan typ jättetidigt och tvingas kliva upp, när samtidigt underbara hussen ligger kvar och snusar så gott.

Hundarna de kan tänka sig gå ut och kissa lite när klockan ringer. Inga sömntutor där inte. Men efter rastning och matning är det snabbt upp till sängen igen. Och där ligger de blixtstill tills husse vaknar. Just så vill jag också göra.

vilken färg är du?

2011-01-01T16:21:00.007+01:00

Årets stora fråga är faktiskt inte om du ska köpa ett nytt Hansesgårdentält. Den stora frågan är vilken färg du ska välja. Japp, vi har nämligen tagit hem tält i olika färger, allt för dig kära kund. Men med valfrihet kommer också ångesten över att behöva välja. Blå, grön eller lila? Lila, blå eller grön? Grön, lila eller blå?

För att göra ditt val lite lättare så har jag letat reda på vad som sägs om de olika färgerna och gjort om det till agilityspråk. Allt för dig you know ;)

Blå anses stå för tålamod, kommunikation och stillhet. Det är färgen som svalkar dig en varm sommardag och som kanske kyler dig när du är alldeles för het på plan. Men samtidigt står blått för himmel och drömmar, vilket är alldeles ypperligt för agilityförare som vill visualisera sig och vovven högst upp på prispallen.

Grön anses vara tillväxt, stabilitet och uthållighet. Det påstås även att grönt är lugnande, kanske alldeles super för stressade agilityförare? Grönt är skönt vettu. Det sägs att anledningen till varför operationsduken är grön är för att läkaren inte ska darra på handen, och det tycker jag känns rätt bra. Så är du lite skakis på tävling kanske det här är färgen för dig?

Lila är färgen som förknippas med kreativitet, styrka och ambition. Den lila färgen är även en royalistisk färg, så är om du vill vara kung på agilityplan så är det lila som du ska satsa på. Färgen är även lite andlig, lite mer åt Thomas Di Leva om jag säger så. Så är du redo att vara fri, flummig och kunglig så är det bara att köra på lila.

Förutom färgerna så väger de nya tälten bra mycket mindre än tidigare. Mellan 20-25% beroende på storlek. Och det kära läsare, är en rätt stor skillnad det. På en tävling släpar du på burar och stolar och tävlingsbok och vatten och hundgodis och kläder och fotbollsskor och hund och extra strumpor och mat och vattenskål och pengar och gud vet vad. Om då tältet väger en femtedel mindre så kommer det att märkas i din stackars rygg.

Självklart så har det där braiga företaget som råkar sälja de här finfina Hansesgårdentälten en rabatt till dig som bokar snabbt. Läs mer på vår hemsida så får du veta allt som du behöver veta om tälten. Fast där står ingenting om vilken färg du ska välja. Det valet är helt och hållet upp till dig.

julkort

2010-12-23T12:15:00.000+01:00

trafikkaos och plumsande vovvar

2010-12-22T19:14:00.007+01:00

Vi bor så jäkla bra i mitten av ingenstans, det är så otrångt som det kan bli. Här lär det inte bli trafikkaos i första taget även om det snöar ett par meter till. Fast å andra sidan så trodde jag inte att det skulle bli bilköer i Bläsmåla heller. Men idag så fick jag så jag teg.

Först ringer svågern och berättar att han sitter fast i bilkö inne i centralorten och att han kommit i princip ingenstans på hur lång tid som helst. Och som pricken över i hade han dessutom blivit påkörd också.

Sen går det kanske en kvart och så ringer syrran. Hon ringer för att hon sitter i bilkö fast åt ett annat håll. Kön rörde sig lika långsamt som en snigel kryper. Och trott om ni vill, men även hon hade blivit påkörd.

Tamme sjutton liksom. Undrens tid är inte förbi. Fast i det här fallet i negativ bemärkelse, för självklart så vill jag inte att det ska vara så här med trafikkaos i Smurfcity. Men jag vet inte riktigt hur ordspråket lyder då.

Asså, det kanske inte låter så speciellt stort att ha till bilköer, men det är nog andra gången i mitt liv som jag vet om att det är köer i Brollan. Förra gången så gick jag på högstadiet och höll på att frysa ihjäl eftersom bussen aldrig kom.

För varje varningsmeddelande som går ut på radion och på teven eller som står i dagstidningarna eller på internet så känns det ännu bättre att bo på Hanses. Här är vi många långa metrar från trafiken. Vi kan gå ut med doggarna och sucka åt snömängden, men ändå veta att vi har det rätt säkert här ändå.

Slänger in två korta filmer på vovvarna när de plumsar i snön. Och då vill jag lägga till att det här vara några dagar sedan, det har kommit en hel del mer snö sedan dess. Fast det påstås att vi inte är värst, i Glada Hudik sägs det att det har kommit en halvmeter bara idag. Det ni! Jag hoppas iaf vid min gud (vem det nu kan tänkas vara) att det snövädret inte kommer hitåt.

snö, skotta och lek

2010-12-19T17:03:00.003+01:00

Jag vet inte hur det har varit hos er, men här på Hanses har det snöat. Det har snöat på tvären och på sidan. Det har varit kräksnö och finfin pudersnö. Det har varit dasslock och värsta fina stjärnmönstren. Och det har varit så konstant. Hela hela hela tiden har det snöat.

Så vad göra? Jo, husse har skottat och sedan skottat igen. Och vovvarna de har lekt och busat och sedan studsat omkring i snön och rullat sig i de snöhögar som hussen schysst nog gjort åt dem. Och matten hon har knäppt kort på odågorna. Är de inte söt? Speciellt den där lilla spillevinken längst fram i bild. Hela hon lyser bus!

Passade även på att ändra om på bloggen, ny bild och nya färger. Det kändes liksom inte rätt med grönt när det är så vitt ute. Vi får väl se hur länge det är vitt, och då menar jag både ute och här på bloggen. Men nog om vitt och grönt. Just nu är det väl gul och blått som gäller. Det är ju handbollsfinal.

trailer med nana

2010-12-17T15:01:00.007+01:00

Snart är julkalendern slut, men sörj icke för detta kära vänner. I februari kommer långfilmen Hotell Gyllene Knorren och den säkerligen ännu bättre. För då handlar det om agility!

Och då ska snyggaste mallan göra filmpremiär. Nanabanana Raskenstam ska bli grisens skräck Optimus. Så se till att lämna en lucka i kalendern (för att tala julspråk) runt den 23 februari för då är premiären. Bara 68 dagar kvar alltså innan vi ska få se Nana på storskärm, oh my god vad hon kommer att gilla det, alla tittar bara på Angelina liksom. Men redan idag kan ni få se trailern för filmen. Håll utkik i slutet för då ser ni mallan aka Optimus.

Och jag kan meddela att hon verkligen gillar bacon, men att hon blir sjukt dålig i magen av det ;)

snäll

2010-12-15T10:13:00.004+01:00

Ojsan hejsan vad mycket snälla människor det finns. På allvar alltså. Folk som gör snälla saker bara för att. Det kan vara stora eller små saker och det kan vara bara för att hit eller bara för att dit. Det spelar liksom ingen roll. Det är snällt.

Ta vår granne bonden exempelvis. Han är snäll tamme sjutton jämt och ständigt. Han hjälper oss med småsaker och med storsaker. Och oftast utan att vi bett om det. Det tycker jag är så snällt att jag inte vet vad.

Och nu i dagarna fick vi ett julkort av en annan granne. Motivet var vårt hus. Vad säger man om det? Han har alltså gått förbi Hanses, knäppt kort på det och framkallat ett julkort bara till oss. Det är ju så snällt att jag nästan fick tårar i ögonen.

Eller ta min snälla jobbarkompis som skjutsade hem mig i fredags. Det var en omväg för henne, men det var grymt skönt för mig. Det är snällt det.

Så tamme sjutton liksom. Jag tycker att det är väldans många snälla människor här. Folk som ger för att de kan och vill. Så dagens största puss i pannan går till alla snällingar där ute.

löjligt roligt

2010-12-13T20:12:00.002+01:00

Jag vet att det är en rätt lång film. Men den är faktiskt skitrolig. Så luta dig tillbaka, knäpp på ljudet och njut. Min favvodel är skämtet om lejon och giraffer. Hahaha :)

ny agilityhund kanske?

2010-12-07T09:26:00.004+01:00

Inte konstigt att den där lilla vampyrslaktaren var så otroligt fet. Hela magen var ju full av valpar. Valpar hit och valpar dit och totalt åtta stycken kom det ut.

Jamen titta på själv på kortet. Så där ser en fet kooiker ut. En stackars stackars vovve som säkerligen inte ville något annat än att det skulle bli sommar och vara smal och springa på en agilityplan. Men först ska valparna bli lite större och tomten ska komma på besök och snön ska smälta bort.

Alla valparna (5 hanar och 3 tikar) är inte tingad, så är du intresserad av en jäkligt söt hund med driv så hör av dig till min kurra, mejladressen är hund-linda(a)hotmail.com. På hennes blogg kan ni se ännu fler bilder på de otroligt underbara och små sakerna. Valparna är född 28 november och är alltså klar för leverans 24 januari.

Kanske är det så att Barbossa eller Boromir eller Baltazar eller Bartemius eller Beetlejuice eller Bellatrix eller Belladora eller Bea är din blivande agilitystjärna?

Eller så kanske du inte tar chansen och så kommer du om något år kunna se någon galen finne med massa spring i benen och vansinniga byten som vi svenskar inte ens vågar göra i sömnen, tar medalj på VM med just den där gulliga B-hunden som hade kunnat bli din... Vågar du chansa?

adventserbjudanden

2010-12-04T12:36:00.006+01:00

Du har väl inte missat att ett företag som jag råkar känna till har bra adventserbjudanden på en specifik vara hela vägen fram till jul?

Japp, det är sant. Varje söndag kommer ett nytt erbjudande som gäller den veckan. Hela 20% rabatt ges och dessutom så har vi fraktfritt. Inte alls illa va.

Just nu är det våra hundburar, både de mjuka och de hårda, som erbjudandet gäller. Vad som blir andra advents grej berättar vi först imorgon. Inte kan vi väl säga det redan nu, det vore ju som att öppna julklapparna i förväg. Visserligen så gör jag det, men husse har sagt att vi inte får göra så när det gäller företaget. Men jag vet - det suger.

Så missa inte Hansesgårdens adventserbjudanden, kanske är det en vara som just du vill ha i julklapp, och vad passar då bättre än att bara betala 80%? Då blir det liksom massa pengar över att köpa hundben för. Eller kanske en bok eller så om det är på det viset att du även har andra intressen än just vovven. Eller så köper du flera varor från Hansesgården och då tjänar du ännu mer, eller hur det nu är.

För att få veta vad som blir nästa vara, gå in på vår hemsida imorgon. Eller så gör du det redan idag och anmäler dig till våra nyhetbrev, för då får du erbjudandet direkt på mejlen. Har jag berättat att tomten redan har anmält sig...

snott från fejjan

2010-12-03T16:24:00.003+01:00

Snor ett inlägg från en föredetta föredetta föredetta föredetta arbetskompis som hon skrev på fejjan tidigare idag.

Undrar vilken del av kossan som Mamma Scans köttbullar görs av, egentligen? Det luktar PRUTT när man öppnar paketet.

Hmm, vet inte riktigt om vi ska grotta mer i det ämnet. Men nog sjutton luktar det fis långa vägar av köttbullarna. Trevlig helg till dig du söta föredetta föredetta föredetta föredetta arbetskompis och till alla er andra också förstås.

sökes

2010-11-28T17:04:00.006+01:00

Ibland har man hur många som helst och suckar nästan på prisutdelningar när man vinner ännu en till. Men just nu så har jag bara en och det är ju på tok för lite med tanke på att vi har tre hundar. För det blir liksom lite svårt att dela så att alla får. Alternativ b - att bara använda på en känns nästan värre. För vem av våra underbara sötnosar skulle vi då prioritera? Alla är ju bäst liksom.

Jag pratar förstås om reflexvästar för vovvarna våra. Ni vet såna där som det kanske finns lite reklam på. Och jag vill ha som den på bilden nedan, för de syns bäst när man bor som vi bor. I mitten av ingenstans med inga gatuljusen någonstans. Och många snälla grannar som mer än gärna stannar för våra vovvar - bara de ser hundarna förstås.

Självklart så skulle jag kunna köpa två stycken reflexvästar, men snål-jag tycker att de är på tok för dyr med ett pris på över en hundring. Ja, ja, egentligen så är det inte så mycket pengar om man tänker på vad bra de är, och visst är det billigare än en överkörd vovve. Men om man tänker på att reflexvästarna mer eller mindre brukar slängas ut på tävlingar alldeles gratis så känns det som snordyrt.

Så då kom jag och tänka på alla agilitynördar där ute. Ni kanske har vunnit fler än vad ni behöver? Råkar du ha en eller kanske två reflexvästar över som skulle kunna passa malle eller blandis? Vill du bli av med den? Hör av dig till mig vettja.

min stora dag

2010-11-27T13:10:00.014+01:00

I dag är ingen vanlig dag, nej idag är det min fylleridag. Så ett jättestort hipp hipp hurra för mig.

Och så en jag må hon leva i lite udda tonarter. Jag blir nämligen uppvaktad i sängen med både frulle och sång. Inte alls illa.

I sångkören finns förutom världens bästa husse även två mallar som kanske inte har världens renaste röster (gissar på att Idol-juryn hade rivit sönder guldbiljetten och sedan sagt att mallarna borde hålla sig till agilityn).

Lite på sidan, men ändå delaktig i kören, sitter en svart blandis och ylar som bara en söt Filleskrutt kan. Han tar i från tårna och ger allt i sitt firande till mig. Sunekatten kan sitter nere i trappen och nynnar med på sitt alldeles eget sätt. Han lägger nämligen till ett jag-firar-dig-även-fast-jag-egentligen-håller-på-att-svälta-ihjäl-eftersom-jag-aldrig-får-frukost samtidigt som han sjunger om hundra år hit och dit.

Åh, det är kärlek i alla former det. Kan man ha det bättre på sin födelsedag?

ingen fejja för mig

2010-11-25T16:34:00.006+01:00

Asså den där fejjan är ett sattyg. Nu för tiden så uppdateras bloggarna inte alls lika ofta, nä för det behövs inte eftersom alla fejsbokkar hela jäkla tiden. (Sagt av hon som är världssämst på att uppdatera sin blogg...)

En liten snabb uppdatering här och kanske en till där. Och vem behöver då en blogg? Personligen så gillar jag bloggar, för det är lite längre och ofta lite mer överlagt. Jag känner mig litegranna som en gammal envis kärring som vägrar följa med i modet. För någon fejja har jag då inte skaffat, och inte har jag planer på att göra det heller. Kom ihåg att det där med internet det är bara en fluga det.

Men ärligt talat. Facebook är lite skrämmande tycker jag (och där blev jag en ännu äldre kärring...) eftersom alla verkar veta allt om alla, "jaha, har du sett att hon har bytt civilstatus, undrar vad som har hänt då?", och det som inte uttryckligen skrivs ut kan man genom lite lätt Sherlock Holmes-letning hitta tag på ändå. Ingenting är privat och ingenting verkar vara heligt. Och då menar jag inte bara för snokaren - utan även för skribenten som liksom utan att blinka lägger ut både det ena och det andra om sig själv.

Skriv en kommentar på fejjan och innan du ens trycka på sänd så har någon likat det, och då spelar det ingen roll vad du skrivit. Kanske att katten har dött - äh, det likar vi. Kanske att du blivit av med jobbet - likar det med. What ever liksom. Till höger och vänster likar vänner det.

Vilket osökt får mig att komma in på nästa grej med fejjan - vad många vänner du helt plötsligt har. Fejjan is the place to be om du vill ha vänner i överflöd. En här och en där. Till och med någon som du aldrig vetat om att existerar, men what the heck, den som har flest vänner kanske vinner.

Tjena mittbena vad jag blev både gammal och kärring i ett. Snudd på lika gammal som Jesus, hur han resonerar angående facebook har jag dock ingen aning om. Jag blev dessutom kutryggig, har grå yllekjol och stödstrumpor. Men nu menar jag absolut inget illa med att jag inte gillar fb. Det är ett jättebra sätt att hålla kontakt med folk och det är en snabb och enkel metod att få säga någonting som hur många som helst tar del av. Till skillnad mot en blogg menar jag, där man kan få några få läsare och då är det oftast bara närmast sörjande (och så någon från Ryssland då).

Men jag är inte bättre än så att jag ibland då och då hackar mig in på husses facebook. Även jag är drabbad av fb-sjukan, fast bara i en lättare variant som går att medicinera bort. På husses fb kan jag dels få läsa lite skvaller, men också skriva små kärleksmeddelanden från husse till mig. Eller hur det nu var.

Så leta inte efter mig på fejjan, du kommer inte att hitta mig. Såvida du inte gör som min rara far. Han blev vän med en annan tjej som heter som mig, eller rättare sagt så som jag hette innan jag gifte mig. Det är väl ungefär samma sak det. Han är bara söt min lilla pappa.

here we go again

2010-11-23T11:25:00.006+01:00

Jag vet att det är ett jäkla tjatande, jag tror att jag skriver samma sak vart eviga år. Men fasiken vad jag inte gillar kyla. Jag odiggar snö och kallt och mörker och vinter och minusgrader. Blä och usch och fy.

Jag vet att det kan tyckas som om jag bor i fel del av världen för att ogilla vinterhelvetet. Och det är väl egentligen helt sant. Det är ju helt galet att bo i Sverige och samtidigt vantrivas typ halva året.

Ungefär som om att jag skulle äta bruna bönor även fast jag egentligen dööör av smaken. Det är ju också galet. Eller som om jag skulle riva ett hinder med flit när vi tävlar agility bara för att jag inte ville vinna. Det är också galet. Fast samtidigt så finns det nog ingen chans i hela världen att det skulle hända. Ja, det är nog inte speciellt troligt att jag skulle äta bruna bönor heller.

Så ist för att äta bruna bönor eller riva hinder med flit så fortsätter jag att avsky snö, kyla och mörker. Det känns som ett mycket mer sunt ogillande liksom.

inte samma tryck - men samma glädje

2010-11-20T11:19:00.007+01:00

Världens sötaste blandis fick träna minilite idag. Och okej, det går inte alls lika fort som det gjorde på den gamla goda tiden och det är inte alls samma tryck som mallarna har, men nog är han söt allt.

Ser ni hur glad han ser ut? Det finns liksom ingen som kan se så helt underbart lycklig ut, vår underbara Filleskrutt. Efter ett par vändor så var killen nöjd, svårare än så är det inte att göra en svart pensionär och en matte lycklig.

Vi på Hanses vill även passa på att önska alla våra läsare en riktigt trevlig helg.

julklappstips

2010-11-15T20:23:00.006+01:00

Bästa julklappstipset är en sak som är ekologisk, snygg och självklart till vovven. Och nu har ett braigt företag som jag känner till inlett ett samarbete med en firma som råkar ha just såna saker. Sikken slump att det blir så just nu, va!?

Jag pratar alltså om en skön, mysig och fin hundbädda som bara är så finfin. Finns i många olika färger och storlekar. Och sa jag att den var ekologisk? Ja det gjorde jag, men det kan inte sägas för ofta, så här kommer det igen. Ekologisk ekologisk miljövänlig och ekologisk. Dessutom så är bäddan svensktillverkad vilket jag tycker är värd en extra guldstjärna.

Pricken över i är förstås att den finns i alldeles äkta smurffärg! Vad mer kan en malletjej begära? Skulle vara en till då, så att hon slipper dela med syrran...

ps. Har ni förresten sett att du handlar fraktfritt på Hansesgården fram till sista december?

en fundering

2010-11-13T10:42:00.003+01:00

Kungen och La Camilla har haft ihop det, sägs det. Min lilla fråga är bara var någonstans träffades de? Camilla har ju varit hemlös och jag tvivlar starkt på att CG bjöd in henne till Slottet.

tror du att jag är stolt nu?

2010-11-09T10:02:00.003+01:00

"Polishunden Totte har slagit till igen. Den här gången snokade han upp hasch till ett värde av ungefär 70 000 kronor." Så står det i tidningen. Vad de inte skrev är att han är världens bästa Tottekott, men det vet vi ju ändå.

Han är ju bara så bra den där mallekillen. Jag är så stolt så. Och som pricken över i har han även hittat två stycken svampplockare som gått vilse. Han kan inte bara leta reda på knark utan även människor. Totte rules :)

vampyrvalp i december

2010-11-01T09:45:00.005+01:00

Om jag skulle skaffa mig en liten hund så skulle jag kunna tänka mig en border terrier, för det är ju ungefär som en malle fast med lite kortare ben och lite fulare. Nu är det ju så att hundkvoten på Hanses är mer än fylld så jag tänker inte skaffa en till vovve.

Men om jag skulle göra det så skulle jag kunna tänka mig att skaffa mig en Wiola rusell. Och då menar jag verkligen en Wiola och ingen Jack, för Ola hon har gått rakt in i hjärtat på både Nana och mig.

Tre hundar är mer än tillräckligt så det kommer ingen fjärde byracka, men om det skulle göra det så skulle jag kunna tänka mig att skaffa en kooiker. En tvättäkta vampyrjägare av bästa sort liksom. En hund som ser så söt och oskyldig ut att tiden nästan stannar, men som samtidigt har en massa motor ute på agilityplan. Och kan ni tänka er att det snart är fler sådana som kommer till världen.

Drinkarna är blandad, det är både shaked och stired, och kanske till och med lite on the rocks också. Asti Cinzano och Bailey har slagit sina påsar ihop och i december kommer de garanterat alkoholfria valparna. Är ni intresserad av att veta mer om vampyrhunden och små drinkarna, kolla in kurras blogg.

på tal om gruvarbetarna

2010-10-13T08:46:00.004+02:00

33 gruvarbetare sitter instängd i en gruva typ jättelångt under jord i Chile. De har suttit där i 69 dagar och blir idag räddad. Men ingen vill vara först, utan alla vill vara sist. De måste vara galna. Hade jag varit där, hade jag använt armbågarna och säkerligen svurit också för att få komma först i kön.

besök

2010-10-12T12:25:00.006+02:00

Han har varit här nu. Neighbours trummis alltså. Jag har väntat och längtat och undrat när han tänkt komma och hälsa på. Den som väntar på något gott väntar ju alltid för länge heter det, och jag håller med. Inte en dag för tidigt var det som han sa hej. Jag blev glad som en liten flicka på julafton. Och jag grinade som en litet barn.

Men fasiken alltså. Ingenting blir lättare och ingenting blir bättre. Allting bara är, och ingenting kan jag göra åt det. Fast allting blir lättare och bättre. Men framför allt annorlunda.

Musik är inte musik utan trummor. Det vet alla, och sätter man trummisen längst bak. För han är så självklar ändå. Inte bara i musiken utan även i mitt liv.

Nu vet jag att han är här. Att han inte har glömt mig och att han kommer tillbaka. Och jesusamalia vad han är välkommen. För jag saknar fortfarande honom, lika mycket nu som då.

Det har snart gått ett år och först nu kommer han hit. Jag har sett honom stryka omkring utanför huset så jag har vetat att han varit i närheten, men inte förrän nu ger han sig tillkänna. Underbart är ordet. Och lättnad. Och glädje. Och ofantlig sorg. Men framför allt värme.

Jag vet inte om jag ska svära åt att det faktum att han är död. Eller känna kärlek över att han finns här. För hur mycket kärlek jag än känner så är han död. Och hur död han än är så är han inte det så länge jag hör trummorna.

För jag hör trummorna, de slår taktfast och rejält, och jag vet att det är så. Han är här fast han inte är det. Han är med mig fast inte på samma sätt som förut.

Så till dig C, här kommer CCR.
Neighbours forever :)

internationella bloggen

2010-10-07T10:15:00.004+02:00

Vill ni veta något lite halvskumt och väldans udda? Min blogg är ju långt ifrån jättepopulär, men hittills idag har tre gånger så många besökare kommit från Bulgarien än från Sverige.

Det är ju lite halvskumt kan tyckas. För jag skriver väldigt sällan på bulgariska och jag känner inte heller speciellt många bulgarer, för att vara exakt så känner jag faktiskt ingen.

Så vad gör att dessa dras till just min blogg? Jag visste inte att det var många svensktalande i Bulgarien, för om man inte förstår vad som står på min blogg så förstår jag ännu mindre varför man besöker den. Måste vara för de fina färgerna och det söta kortet på Fille då.

Och idag har jag också haft lika många besökare från Sverige som från Irak. Det ni. Det tycker jag också var lite otippat. För min meningslösa blogg lär ju inte innehålla speciellt mycket som kan intressera en irakier.

Ja, det skulle vara att de är intresserad av att veta hur det går för mallarnas filmkarriärer då. Och att de kanske i förväg vill veta lite mer om "The girl with the dragon tattoo", men se då sket de i det blå skåpet. För jag vet ingenting.

Den senaste veckan så kommer flest läsare från Sverige. Vilket känns bra eftersom det trots allt är på svenska jag skriver och jag tror att det är svenskar som får mest ut av min blogg. Ingen stor chock alltså. Men sedan då. Nästflest läsare kommer från Ryssland, följt av Polen, Japan och Kazakstan. Och sen har jag även läsare i Vietnam och Sydkorea också för att nämna några fler länder. Galet, men ganska spännande och alldeles alldeles ointressant. För de lär ju inte fatta ett dugg av vad jag skriver.

Det är liksom en stor spridning på mina läsare. Så hädanefter kan jag säga att min blogg absolut inte är stor, men den är internationell. Och det låter ju rätt coolt det med.

Den mest spännande tolkningen till att jag har så många läsare från otipppade länder som läser min blogg är att de kanske tror att min blogg har ett dolt budskap. Ni vet, ta första bokstaven i första meningen och sedan fjärde bokstaven i det andra ordet och därefter var sjunde tecken såvida det inte är en vokal för då tar du även bokstav åtta också.

Och pang tjong så har vi ett helt annat budskap än vad jag skrivit. Då står det kanske meddelanden som att ”Nana är bäst i världen. Alla domare ska hädanefter missa när mallan gör fel. Om hon nu mot förmodan skulle göra fel. Vilket hon förstås inte gör”.

Tufft. Jag kanske borde åka till Ryssland och tävla och se om det funkar ;)

brad, jodie och mallarna

2010-10-04T10:52:00.007+02:00

Pang tjong så var det inte bara Nana som var familjens filmstjärna. (Ja, egentligen så var det ju Fille som var den första moviestaren. Han har varit med i två olika inspelningar, men dock blivit bortklippt bägge gångerna. Fast det har vi inte sagt till sötaste blandisen. Han tror fortfarande att hela världen har tittat och beundrat honom. Och det skulle världen ha gjort bara de hade sett honom.) Och nu har alltså sötaste lilla Pippiotta har visat att hon också kan.

I fredags var nämligen både Nana och Pippi med på filminspelning. Den här gången var det den amerikanska versionen av "Män som hatar kvinnor". En riktigt stor Hooywood-produktion alltså. Husse fick också vara med på ett hörn. Vi får väl se om det här blir deras stora break. Kvar som okänd vanligt dödlig här på Hanses är alltså bara Sune och jag. Men vi trivs bra som det.

Huvudrollen i filmen har Daniel Craig (James Bond himself). Det är liksom coolt det. Mallarna i samma film som Agent 007, även om den här filmen inte alls handlar om agenter eller så.

Regissören, han heter David Finscher och för er som inte vet vem han är kan jag meddela att han bortsett från mallarna har regisserat Brad Pitt, Morgan Freeman och Jodie Foster. Bara för att nämna några liksom. Han är stor i Hollywood if I say so.

Och han var väldans nöjd med vovvarna. De skötte sig så där bra som bara Nana och Pippi kan. Så nu är det bara att hålla tummarna för att klipparen tycker att det är en bra snutt som behövs i filmen så att han inte klipper bort mallarnas och hussens 15 sekunder i rampljuset.

Så när "The girl with the dragon tattoo" kommer i slutet av 2011, sitt bänkad och blinka inte en enda gång så kanske du hinner se två underbara vovvar och en söt husse.

29 september

2010-09-29T08:32:00.004+02:00

Idag fyller världens bästa husse år. Stort grattis till min älskling! Hipp hipp hurra till han liksom.

Och ja, han blir 25. Han kallas inte silverslump utan anledning, men det där gråa håret fick han redan när han var 22-åring. För er som är lite snål och bara vill säga grattis så är det väl okej, men för er vänliga människor som vill ge en födelsedagspresent så kan jag berätta att jag tycker om choklad.

hundarna på hanses

2010-09-21T15:07:00.003+02:00

En hund toklöper. Löper som i "kom och sätt på mig hårt och på en gång". Löper som den kåtaste mallen någonsin. Tokjäklaskitlöper. Är så jäkla sexuellt frustrerad att hon snart kommer ta en tass och köra upp i allra heligaste eftersom ingen annan verkar vara intresserad.

Den andra mallan fiser så det står härliga till. Det luktar lika illa som nybakade kanelbullar luktar gott. Hon är lite smått rastlös och skulle gärna gärna vilja träna agility åtminstone tre gånger i timmen. Mallan undrar också varför i hela friden lillan vill leka så konstiga lekar nu för tiden.

Sen har vi ju farbrorn. Han är alltid stabil. Och han är alltid där vi inte är. Är vi nere är han uppe. Är vi uppe ligger han nere i köket. Men ibland så kommer han tassande till mig. Lägger huvudet på sned så där som bara Svarta Faran kan och så låter han så underligt som bara en kille som är släkt med sig själv kan låta. Blandisen är just nu inne i en ska-vi-gosa-period, och det är inte så ofta som han är det, så det är liksom nu eller aldrig som gäller. Så vi gosar.

filmstjärnan nana

2010-09-14T09:07:00.005+02:00

Nana är en diva. Hon är snygg och hon vet om det. Hon vet att alla kollar in henne och hon njuter av det. Hon är ungefär som Anita Ekberg (ni vet hon som för hundra år sedan badade i Fontana Di Trevi, men som fortfarande är helt övertygad om att alla stjärnor i världen lyser över henne). Fast Nana är förstås två miljoner upphöjt till tre gånger snyggare än Anita.

Mallan Raskenstam har iaf fått vatten på sin kvarn nu. Hon ska bli skådis och få visa upp alla sina bästa kvaliteter (vilket är alla kvaliteter, frågar du Nana så har hon inga dåliga sidor). Nana ska spela in en långfilm som heter Hotell Gyllene Knorren. Så här står det om filmen på SF's hemsida:

Familjen Rantanens hotell Gyllene Orren står helt tomt, så mamma Ritva börjar odla ekologiska grönsaker i ett försök att locka gäster. När sonen Ingos minigris Pyret bökar sönder grönsakslandet, blir både Ritva och pappa Roger arga och Ingo känner att varken han eller Pyret är uppskattade av familjen. Ingo får veta att konkurrenterna på grannhotellet ska anordna en agilitytävling, och anmäler Pyret. Prissumman skulle täcka pappa Rogers klantiga affärer och en vinst skulle göra både Ingo och Pyret till hjältar. Men det är många hinder, förutom de på tävlingsbanan, som står i Ingos och Pyrets väg. Men Ingo hoppas att den som är långsam men gör rätt, kan vinna mot den som är snabb men som gör fel. En rolig och intensiv resa mot prispallen tar sin början, en resa där hela familjen, till och med syster Isadora, snart är engagerad.

Och Nana är förstås den farligaste konkurrenten mot Ingo och minigrisen Pyret. Hur det hela slutar får ni veta i februari när filmen har premiär.

Hela den här veckan är Nana filmstjärna, så här på Hanses är det kolugnt kan jag meddela. Pippilotta och Filleskrutt njuter av tystnaden, väl medveten om att det troligen kommer vara en ännu divigare vovve kommer hem på fredag.

Självklart är inte mallan alldeles ensam på inspelningen i Stockholm, nej snällaste Tangfeltarna följer med henne och de har även med två egna vovvar (sötaste hajnosen Fellow och underbaraste Wiola) som också ska vara med i filmen.

Ska bli väldans spännande att se den här filmen när det blir klart. Nana kommer säkerligen kräva att få gå på premiären och dricka champagne. Röda mattan är som gjord för en divig malle.

smarta tankar

2010-09-10T11:06:00.003+02:00

Jag tänker rätt bra när jag duschar. Det är oftast där jag står alldeles ensam och kan fundera ut både det ena och det andra.

En del säger ju att man ska ha papper och penna till hands vid sängen i fall att man kommer på värsta snilleblixten innan man somnar och sedan kan man inte somna för rädslan att glömma bort The bäst idé någonsin. Jag förstår hur man tänker.

Men det funkar liksom inte så jättebra i duschen. För det första så har jag väldigt lite papper och penna i duschen och för det andra så är det så jäkla svårt att skriva på pappret som av någon konstig anledning blir alldeles blött.

Och vad leder det då till? Jo, jag glömmer helt bort vad det var jag tänkte ut, som lät så oerhört briljant i när jag stod där i med schampoo i håret. Så därför blir det liksom inget djupare inlägg än så här. För det där som var så smart att klockorna stannade, det försvann med duschvattnet.

plumpar från husse

2010-08-19T17:58:00.004+02:00

Husse börjar gå mig på nerverna. På allvar alltså. Han säger typ varje dag och säkerligen en två tre gånger var eviga dag att han "tycker att det ska bli höst".

Men hallå? Är det ens lagligt att tycka så? Och jag tror definitivt inte att det är okej att säga det högt! Gissar på att det säkert ger fängelse upp till två livstider om han hade bott i ett annat land.

Och även om det är lagligt att vara så dum, så behöver han ju inte säga det så att jag hör. För jag älskar sommaren och jag diggar värme så mycket att det nästan gör ont i skallen av allt headbangande. Jag fryser från höstens början till någongång i maj när värmen kommit tillbaka. Så jag vill då banne mig inte ha höst en dag tidigare än nödvändigt.

Hussen påstår att han menar väl. Han vill bara att den där töntiga sporten med en liten röd boll som spelas på en stor is ska dra i gång. Han tänker inte på att höst innebär att jag fryser och att agilitysäsongen är slut. Han förstår inte att de flesta människorna gillar sommaren och så gott som alla svenskar tycker att regn och rusk och sedan snö och bajs är just bajs. Han tänker bara bandy.

Men jag får försöka ha överseende med det. Jag ska försöka knäppa av öronen när han säger såna där grejer. Måste intala mig själv att han kanske inte är så där dum så man först tror när han bara kläcker ur sig såna där grodor. Och han är ju rätt söt faktiskt. Om han bara håller mun ;)

ångest och sedan lättnad och glädje

2010-08-17T20:36:00.005+02:00

Har haft tävling på klubben i helgen. Som alltid är det stor ångest och ett hästjobb innan tävlingen. Det är anmälningar som ska gås igenom och betalningar som ska kollas. Hälften betalar lite för lite eller för mycket eller försent eller för konstigt. Sedan ska alla in i databasen så att vi kan få korrekta startlistor. Och så kommer det uppflyttningar och strykningar hela vägen fram till tävlingsdagen så att startlistorna måste ändras.

Och förutom det så har vi domare som ska bokas och boende som ska fixas. Det är priser som ska raggas och köpas. Och toaletter och papper att skriva ut resultaten på, och köket. Och funkisarna ska vi för guds skull inte glömma. (Tusen tack till alla er som hjälpte till!) Så nog är det en hel del grejs som ska fixas inför en tävling. Och nog ger det magsår och hjärnblödning lite här och där. Det är många gånger som jag frågat mig själv varför vi överhuvudtaget gör det här. Det är ju bara en massa jobb och en massa stress.

Men sen kommer lördagmorgon och allting börjar. Och då släpper allt. För allting går ju så bra. För vi är så många smurfar och en hel hög med hobbysmurfar som hoppar när det behövs. Allt rullar på i bra fart och alla är glad. Domarna sköter sig galant, banorna är superduper. Solen gassar. Planerna är så jädrans fin och nyklippt. Vinnarna är nöjd över sina priser. Köket säljer slut på maten. Och tävlingen är klar i bra tid så att alla hinner njuta av en underbar lördagkväll.

Så kommer söndageftermiddag och klubben börjar att tömmas igen. Alla fyrtio husvagnar och husbilar är borta. Lika så alla tält, inklusive de två tält som folk sov i. Och alla hundar och alla tävlande har åkt hem. Kvar är smurfarna, hinderna och alla fulla sopsäckar. Men så säger det pangtjong och så är även det borta. Och det är någonstans här kommer tanken, fasiken alltså vad bra det har gått. Vad duktig vi är. Och vad roligt det har varit. Kanske kan vi göra om det nästa år...

rosett eller choklad

2010-08-11T15:29:00.004+02:00

Visby hade en jättebra grej på sin tävling - istället för rosett kunde du få en chokladkaka. Superduper för alla som tycker att rosetter är onödig och ful. Och superduper för mig som är rosettbögarnas rosettbög. Jag har alla mina sparad och uppsatt :)

När vi var just på den där fantastiska ön så fick den där söta lilla nybörjarmallen en rosett/chokladkaka på sitt första lopp. För självklart så valde jag en rosett. Choklad i alla ära, men det kan jag köpa i kiosken. Jag vill ha en rosett. Och sikken fin sak det var. Alldeles gul och stor. Knäppte självklart det obligatoriska rosettkortet. Stolt matte och stoltare vovve!

Men sen finns det visst en söt liten nybörjarmalle som tycker bättre om ätbara priser. Och vad göra om inte det finns något ätbart? Jo du, det problemet finns inte om man är en malle. För är man en malle så finns det alltid ätbara saker. Kolla bilden om du inte tror mig.

Jäkla skithund. Var det tacken det för att jag valde rosetten framför chokladen? Här tänkte jag att det ska vara ett pris till oss bägge två eftersom vi är två som presterat. Jag ville att lilltjejen skulle få bli fotad med rosett precis som både Fille och Nana fått. Pippi hon sa att även om matte inte vill ha något att äta så vill iaf liten sketen malletjej det. Och egentligen fick vi väl både ock nu. Både ätbart och rosett.

på bra humör

2010-08-05T06:03:00.002+02:00

Svårare än så är det inte att bli på bra humör. God morgon alla smurfar och hobbysmurfar. Livet leker. Solen skiner. Agility är roligt. Och smurfar rules :)

Läste ett inlägg på agilitylistan som får en att bli på ännu bättre humör. "...grattis till Bollnäs för att ha lyckats så bra med era hejarramsor! Numera går de yngre barnen i vårt sällskap och nynnar "Heja Bollnäs" på kvällarna. "Heja pappa" är ute..."
Me like :)

nämen hej

2010-08-02T22:52:00.001+02:00

Jag är inte död. Och ingenting speciellt har hänt. Jag har bara inte haft tid att blogga. Och nu är det för sent för bloggande. Jag ska nämligen jobba i morgon. Första dagen efter semestern.

Tur att jag har ett bra jobb iaf så att det inte känns tokjätteskitjobbigt att kliva upp när klockan ringer sisådär tjugo över fem.

insats och farväl

2010-07-19T23:38:00.002+02:00

Idag har jag gjort världens insats. Jag har blivit månadssparare hos Cancerfonden. Det är för C. Och för alla andra. Ibland känns det som om det är alla. Men nu vill jag liksom inget mer. Här och nu räcker det.

Att svära har ingen funktion. Tro mig, jag har för försökt. Att skrika är också lönlöst. Så nu byter jag taktik. Jag skänker varje månad en slant till Cancerfonden. (Gör det du med vettja!)

Imorgon är begravning för en av mina favvodomare, mr Armo. Första gången jag träffade på honom var på Stockholm södra när jag tävlade med Svarta Faran. Han kom och gratulerade mig till ett bra lopp. Jag visste inte alls vem han var, utan tyckte mest att det var en underlig kuf.

Det brukade gå rätt bra för Skrutten och mig på Alars banor. Vi liksom synkade, och det var banne mig inte ofta som det hände med Fillefjomp. Det är inte lätt att tävla med en fet och trögvänd lastbil med egen vilja. Men på Alars banor så var blandisen lite mindre otymplig och vi var lite mer som ett team.

Det starkaste minnet jag har från Alar kommer från Bergslagsveckan -07. Skrutten vann och fick sin sista pinne i ho2. Men det som var bäst av allt var att vi fick domarens hederspris. Det värmde i hjärtat det.

(Läs vad jag skrev om loppet. Det var "pangtjong i mål". Jo, tjena. Idag skulle jag nog inte kalla det så. Men det är väl tur att man utvecklas...)

Tack Alar för allt du gett och tack för att du ritade banor som passade Felix och mig. Jag kommer att sakna dig på agilityplan.

semester

2010-07-18T23:23:00.002+02:00

Idag får jag vara vaken hur länge som helst. För jag har seeeeemester. Ingen klocka som ringer och väcker mig imorgon. Känns nästan som om jag är vuxen när jag säger så, att jag får bestämma själv när jag vill gå och lägga mig. Och om jag vill gå och lägga mig.

Seeeeeeemester. Skönt skönt. Sola och bada och tävla. Och så kanske sova lite. Ja, du vem vet vad min underbara semester kommer innehålla.

Tror tamme sjutton att jag ska fira min första semesterdag med att vara vaken när den börjar. Det känns som ett alldeles ypperligt sätt att hälsa den välkommen. För ni ska veta att den är sjukt efterlängtad min semester.

Annars då? Jo, allt är fina fisken. Kan ju inte vara något annat eftersom jag är ledig och fri och alldeles egen i två hela veckor. Två veckor är kanske inte världens längsta semester, men underbart är kort. Och en vintersemester går inte av för hackor.

Semester semester semester. Tror att det är världens bästa ord. Efter husse förstås.

behöver sova

2010-07-15T21:57:00.002+02:00

Jag måste gå och lägga mig. Men jag kommer liksom aldrig i sängs. Inte igår och inte i förrgår eller dagen innan dess. Det finns ju alltid ungefär hundra saker som bara måste bli gjord. Och så går klockan. Och så blir det skitsent. Och så får liten matte sova alldeles för lite. Och så blir den där matten som en zombie på morgonen. Och så blir mattefanskapet som en riktig bitch hela dagen.

Jag borde alltså gå och lägga mig i tid någon dag. Idag kanske?

kokosrulltårta och torra gamla kakor

2010-07-13T23:04:00.007+02:00

Imorgon är det tävling på hemmaplan. Agility är alltid roligt och att göra det på hemmavid är tokskönt. Inga resor utan bara tävla och förstås försöka hjälpa till lite här och där.

Som priser har vi hembakade kakor och bullar och vad det nu blir. Det är banne mig en riktig höjdare det. Vid förra veckans tävlingar så vann vi tokgoda äppelbakelser. Mumma kardemumma.

Till den här veckan så är det bland annat jag som har bakat. Det är tur att vi är så många smurfar, för då behöver vi inte baka så ofta. Men nu var det alltså min tur. Och i kväll har jag bakat. Eller rättare sagt hussen och jag har bakat. En här och en där och så lite mittemellan. Som värsta fabriken med löpande band-bakning har det varit.

Vill ni veta vad jag har bakat då? Det låter inte speciellt mycket för världen och det ser inte speciellt märkvärdigt ut, men det är så jädrans gott. Jag har bakat kokosrulltårtor.

Tänk dig rulltårta med kokossmak och sedan är det marsanfyllning inuti. Mummmmmakardemumma. Så den som vinner det här kommer bli glad för de är så kanonsupergod! Lika menlösa som de ser ut - lika äckligt god är de.

Och lika värdelöst tycker jag att det är att Lava är petad från landslagsplats och reservplats trots att hon kom 5:a totalt. Det sugersugersuger big time. Finns det uttagningar så är väl tanken att det är där som landslagsvovvarna ska tas ut. Bästa hundarna ska till landslaget och då handlar det om att vara bäst där och då. Så trodde jag det var, men icke sa nicke. Därför blir det inga kokosrulltårtor till de ansvariga av landslagsuttagningen. De kan sitta där med torra gamla kakor de.

laget är sm-klar

2010-07-10T15:44:00.003+02:00

I onsdags smällde bästaste laget till. Team Hansesgården blev då klar till SM 2011. Tjoho vad bra vi är.

Eller rättare sagt, mina lagkamrater är tjoho bra! Jag ska väl inte riktigt ta åt mig så mycket av äran. För i ett av loppen så var inte Nana och jag med (då låg jag hemma sjuk i typ värsta förkylningen ever) och i ett av loppen var jag där lite halvt, så då hoppade världens bästa extraförare in och slet som en gris för att få mallen i mål.

Men skit i det. Vi har kvalat till SM och mer pinnar ska det bli. Och då ska både mallan och jag visa att vi faktiskt också kan prestera i laget :)

Puss i pannan på hela laget. Och en stor fet kyss på munnen till sponsorn :D

vaken mitt i natten

2010-07-10T00:52:00.007+02:00

Men vad sjutton är det för fel på mig? Klockan är ju typ världssent och jag är inte bara vaken, jag är faktiskt pigg också.

Hundarna är desto segare och de bara längtar tills jag går och lägger mig. För de vet, de där rävarna, att när husse är borta dansar råttorna på bordet. Eller när husse är borta sover hundarna i sängen. Och skönt har vi det.

Inte för att det inte är skönt när hussen är hemma, men det är en speciell grej att dela säng med mallarna. Tack vare de där röda sakerna så är det inte tokensamt i sängen. De suckar så jäkla skönt när de ligger i sängen och sover. Det låter så härligt och jag blir så avundsjuk på hur bra de sover.

Fillefjomp får mer än gärna vara med på ett hörn i sängen, eller kanske till och med alla hörn eller i mitten. Men han vill inte den där söta blandisen. Han har sin egen säng och där sover han som en prins. Och han skiter blanka sjutton i om jag går och lägger mig klockan tio eller om jag är uppe och stökar och håller på fram till toksent. Bara han får ligga och snusa för sig själv i sin egen lilla bubbla så är Svarta Faran nöjd. Och det får han göra för min del. För jag vill att Fille ska vara nöjd.

Jag kan ärligt talat inte komma på när jag senast var vaken till klockan ett på natten. Måste ha varit länge sedan och säkerligen en speciell kväll, för i vanliga fall är jag liksom halvvägs genom min sömn nu.

Fast om jag går och lägger mig nu, så blir det snabbare morgon och då blir det snabbare kväller och sedan kommer hussen. Och då får vovvarna sova nere på golvet igen. Fast det är ju ingenting som de vill, så de ser nog gärna att vi är vaken en stund till, för att försöka njuta så mycket som möjligt av att vara bara vi. Men hussen är ju alltid hussen och han går ju aldrig av för hackor han. Oj oj, nu blev det svårt för liten mallehjärna. Vad vill de egentligen? Försöka njuta så mycket som möjligt av att få sova i sängen och ha mig för sig själv. Eller vill de hellre speeda på tiden så att favvo-hussen kommer hem snart. Shit vad jobbigt det blev för liten malle. Sova skönt i sängen eller sova halvdant på golvet och då går tiden långsammare.

Jag ser hur mallen försöker jobba i skallen för att få fram ett bra svar. Hit eller dit, dit eller hit. Upp och ner. Ner och upp. Grisen gal i granens topp. Åh, mallarna kommer inte på något svar. De vill sova på saken säger de. Eller fast de vill de inte. För då går ju tiden. Oj oj oj, vad göra? Tror att vi får återkomma med ett svar i den frågan.

paul den åttarmade

2010-07-09T12:56:00.008+02:00

Det är inte lätt att vara bläckfisken Paul. Inte om man får tro på det som står i tidningen och det vet väl alla att tidningen alltid talar sanning. Hur som.

Han är alltså en bläckfisk, men inte vilken bläckis som helst. Han är The bläckfisk som råkar kunna tippa hur det går i fotbolls-VM. Väldigt tufft. Här kommer en sketen fiskjäkel som troligen inte ens sett en hel fotbollsmatch och så tippar han hur det ska gå i VM, och han gör det bättre än mig - inte för att jag är en expert på något vis. Men jag vet åtminstone hur man sparkar en boll och jag fattar offside-regeln. Vilken jäkel han är den där Paul.

Men det är dumt när man tippar rätt och samtidigt tippar att fel lag ska vinna. Då är det banne mig inte lätt att heta Paul och ha åtta armar.

Åttaarmade Paul har nämligen haft alla rätt i hur det går för Tyskland i VM. Han tippade rätt nu senast mot Spanien, när tyskarna alltså fick torsk. Och vad händer tror ni?

Jo, på nätet kommer det upp massa recept på hur man bäst tillagar stackars Paul. Men hallå. Han är ju en bläckfisk för guds skull. Det är väl inte Pauls fel att tyskarna förlorade. Är det någon som ska bli uppäten på grund av hur det går i VM så är det väl spelarna eller förbundskaptenen eller i vissa matcher domaren. Det känns som om man hinner bli bra mätt innan det är dags att ge sig på Paul.

För mångarmade Pauls skull så får vi väl hoppas att han tippar på vinst för tyskarna i bronsmatchen, för annars har han nog skitit i det blå skåpet.

Hmm, jag undrar om det är därifrån som uttrycket kommer. Skåpet kanske inte alls var blått förrän att en bläckfisk blev instängd där och släppte sig? Då blev det blått som i bläck. Och därifrån kommer ordspråket. Mycket möjligt att det var så det var.

Jag har smakat bläckfisk och det är rätt gott. Slajmigt och sugplopparna är lite seg. Men det går i. Fast jag håller tummarna för att Paul slipper bli uppäten för att han råkar vara en jäkel på att tippa.

Han kanske kan bli kanske som expertkommentator bredvid André Pops och tippa fotboll till dödagar. Eller så kanske han kan få ett eget tvprogram istället, "The tonight show med Paul the octopus". Det ni, det vore kanske något det. Paul kanske har många talanger. Som en ny programledare i Let's Dance. Eller som en ny Dr Phil som sitter där och kommer med bra råd. Möjligheterna är verkligen obegränsade för Paul. Bara han slipper bli uppäten.

tak för solen

2010-07-05T21:11:00.008+02:00

Näpp, mitt inlägg kommer inte att bli ett sånt där "oj, vad varmt det är, jag tror jag döööör". Jag älskar värme, jag lever på värme (bortsett från nu när jag är typ jättesjuk) och jag behöver värme.

Jag tänkte snarare ta tillfället i akt att göra lite reklam för en superdupergrej som ett visst företag som jag känner säljer. Ni vet det där företaget som säljer braiga hundburar och hundhagar och fodersäckar (som banne mig är sjukt bra även om ingen riktigt fattat det). Företaget säljer även stora och fina och rymliga och snabbuppsatta tält.

Den där superdupergrejen som jag tänkte promota idag är en sak till tältet som verkligen skulle behövas när det är så här varmt som det är nu. Jag pratar om soltaket. Det reflekterar solstrålarna och det gör förstås att det inte blir lika varmt inne i tältet. Jag lovar, det är en kanongrej. Väl värt att lägga ner en liten slant på ett sånt tak, speciellt när det är såna här dagar och såna dagar som det var i Härnösand, och såna dagar som det förhoppningsvis kommer bli jättemånga av i Fagersta och på Gotland och resten av sommaren. Läs mer om vårt superduperbraiga tak på hemsidan.

Själv så önskar jag att det gick att sätta på ett sådant extratak på vårt hus, för här är det varmt som i en bastu. Inte för att jag klagar, men för att det är jobbigt att dela säng med en husse som dryper av svett. Om vi sätter ihop några stycken tak så borde det täcka vårt hus, hmm det är en idé värd att tänka på.

ska bara

2010-07-01T21:56:00.004+02:00

Sitter och väntar på hussen. Vi ska titta på True Blood, som för övrigt är den bästa av vampyr-serierna. Om du inte sett den så bara måste du börja göra det nu.

Har väntat och väntat på hussen. Han ska bara. Han ska bara hit och bara dit. Och sen ska han bara göra det där. Och sen ska han bara göra det här. Men han är söt min lilla Alfons. Och det är ju för att han är han som jag älskar han.

Den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge, och se nu kommer han min älskade husse.

sjuk

2010-06-30T11:08:00.006+02:00

Akut laryngit och akut bronkit står det på mitt sjukintyg. Låter jätteseriöst och kanske lite halvt dödligt.

Men riktigt så illa är det inte. Fast illa är det. Stackars stackars mig har drabbats av århundradets segaste förkylning. Jag har varit hemma från jobbet i snart två veckor och måste förstås ha ett intyg från farbror doktorn på att jag är sjuk. Och det är i det intyget som det står om mina akuta sjukdomar. Självklart så har jag googlat på det och laryngit betyder förkylningsheshet alternativt stämbandskatarr och bronkit innebär luftrörskatarr.

Och jag lovar, jag är sjuk. Men nog lät det väldans massa allvarligare när jag fick två diagnoser i mitt sjukintyg. Jag trodde nog att det skulle stå "förkylning och hosta som lett till noll röst kvar". Men så står det inte, och även om det låter jättesjukt så är jag inte alls så sjuk, fast jag skulle inte vilja säga att jag är frisk heller. Så okej då, jag är väl sjuk.

Jag har typ nästan inte alls haft någon röst sedan midsommar. Lilla jag kan inte prata - förstår ni hur jobbigt det är för mig! Och hur lugnt och skönt det är för hussen? Helt plötsligt så blev det så tyst när vi är ensam tillsammans. Eller det stämmer ju inte. För jag har hostat som en galning, så tyst är det då verkligen inte. Det är bara så att ingen av oss pratar speciellt mycket. Jag tror dock att det fortfarande är jag som låter mest.

Låter lite halvtöntigt att vara hemma sjuk från jobbet på grund av en förkylning. Men som min snälla läkare sa "det är inte töntigt att vara hemma och vila upp rösten. För om du pratar nu så kan du fixa knutar på stämbanden som kan ge permanenta skador". Oj. Tänkte inte på det. Och helt plötsligt så känns det inte toktöntigt att vara hemma.

Så vad göra när man är hemma och måste vara tyst. Jo, jag läser. Och lämpligt nog har jag precis fått en ica-kasse med böcker från pappan, så det var ju liksom superduper mitt i all skit. Läste en bok igår och ska nu börja på en ny.

Inte helt otippat går dagens tyck-synd-om-mig till mig. För det är så jäkla synd om mig. Stackars stackars jag som har så förbaskat tråkigt och som har skitont i halsen och som inte kan sova för att jag bara hostar hostar hostar. Akut laryngit och akut bronkit och dessutom akut less på att vara sjuk. Vettegudarna vilken diagnos som är värst.

testet ljuger, det måste det göra

2010-06-29T21:42:00.004+02:00

Hade typ bestämt mig åt vilket håll jag skulle rösta i riksdagsvalet i höst. Jag har några frågor som jag tycker är riktigt viktig och som också är orsaken till varför jag skulle rösta åt det håll jag tänkt mig.

Men så får jag för mig att jag ska göra testet på svd.se, jag gör det mest för att få bekräftat att jag har den färg jag har. För jag vet ju redan hur jag tänker rösta.

Så vad tror ni händer då? Jo, det blir nattsvart för liten matte. Jag blir totalt åt andra hållet. Förstår inte alls hur det går till. Jag vägrar tro på det. Inte kan väl jag som verkligen verkligen inte alls håller med i vissa frågor (för mig valets viktigaste frågor), vara lagd åt det hållet. Nämen nej. Så vill jag ju inte ha det.

Provade faktiskt att göra testet igen, det blev kanske lite mer såsom jag trodde, men absolut inte en jätteövervikt till det som min hjärna säger att jag ska rösta på.

Hmm, känns konstigt. Hur kan jag vara så säker på vad jag vill rösta på, när mina åsikter enligt svd.se tyder på att jag är lagd åt helt andra hållet. Tur att jag inte behöver bestämma mig idag.

Det enda jag ska bestämma över idag är när jag ska gå och lägga mig, och jag tror inte att jag behöver ett test för det. Det blir nu det. Kram och god natt.

En annan sak innan jag gör kväller. Myrorna dog. Inte alla (tror att de överlevande är sådana som inte var hemma när vi var där med vårt röda gift). Husse ska köpa mer så ska vi imorgon ta kol på de få som finns kvar. Är det stört att jag längtar?

myrkrig

2010-06-28T20:46:00.006+02:00

Du kanske tror att jag är så där snäll och söt som jag ser ut. Att jag alltid är så där glad som jag ser ut. Att mitt hår alltid är så där blankt och välkammat som det ser ut. Att mina kläder alltid ser nytvättad ut.

Då kan jag meddela dig att du inte riktigt har hela sanningen klar för dig. Stora delar av det som jag nämnt ovan stämmer visserligen, men det finns en annan sida av matten som du kanske inte sett. Men den kom fram idag.

Röda feta myror bor hemma hos oss. Hussen och jag har försökt lokalisera dem i flera dagar, och nu har vi hittat var de bor. Myror är visserligen helt okej, med det menar jag att de är bättre än fästingar och ormar, men det betyder inte att jag vill ha en röd armé utanför dörren.

Fast jag tror nog att det vore värre än fästingar och ormar om på fullaste allvar stod en kinesisk armé hemma hos oss på Hanses. Då tror jag nog att fästingar och ormar är trevligare att ha i trädgården än en hög med Mao-anhängare.

Hur som. Nu var det ju faktiskt myror vi pratade om och inte kineser. Och egentligen så var det väl mig vi pratade om. Herregud - inte ens på min egen blogg får jag vara i centrum!

Över till mig alltså. Det folk inte tror om mig är att jag är lite sadistiskt lagd. Jag gillar att utrota saker, som exempelvis poppelfanskapet och nu var det dags för myrstackarna (ha ha, vilket dåligt skämt).

Hade hört att Fun Light, ni vet saften, ska vara så bra att den innehåller massa skumma grejer som myror inte alls gillar. Pang tjong så dör de liksom. Så jag sprang till affären, eller nej det gjorde jag faktiskt inte. Jag körde bil, för det är för långt och jag är typ nästan dödssjuk i min förkylning. Så jag åkte dit och köpte den största flaskan jag kunde hitta.

Hussen och jag slogs nästan om vem som skulle få äran att hälla ut mördarsaften som skulle ta kol på alla röda stora fula myror. (Så ni som trodde att hussen var snäll och söt, ni sket i det blå skåpet ni.)

Men jag säger som Philadelfia-reklamen "de har gjort förpackningarna för små" och husse svarar som i reklamen "bara om man har för få", och det var ju det vi hade. Jag trodde ju att en flaska skulle räcka.

Vi får väl se hur det ser ut imorgonbitti, när jag kikade till stubben som var deras boplats så ser den väldans övergiven ut just nu. Jag hoppas att de är död. Men jag får som sagt var kolla igen imorgon.

Men oj vad törstig jag blev av att slakta myror. Saft kanske? Någon mer som är sugen på lite Fun Light? Vilken bra produkt förresten, går att använda både som insektsdödare och som törstsläckare. Värsta två-i-ett-funktionen. Ungefär som om din cykel även går att beskära träd med. Eller om en sax även gick att använda som bankomat. Eller att en strumpa även var en osthyvel. Oj oj, värsta bästa affäridéerna liksom. Fast jag tror faktiskt att jag tar ett glas vatten.

töntigt men naggande söt

2010-06-24T15:50:00.000+02:00

kossa, häst, håkan och bonden

2010-06-22T21:31:00.004+02:00

Idag har jag jagat kossor. Eller rättare sagt kalvar. Och dessutom söta sådana. De stod där och bara tittade så där som bara kossor (och kalvar) kan göra. Mähän är vad de är. Fast då menar jag det inte som något negativt. Jag förstår verkligen vad Disney menar när de i Ferdinand säger att "hans mor var klok för att vara en ko".

Jag diggar att bo så som vi bor. Mitt i kohagen. Fast ibland är det en hästhage, för det går ju inte att kalla det för kohage när det är Lotta, Lovis, Alfred och lilla nyförvärvet Anton som går där. Men just nu är det kohage. Och dessutom är det en sjötomt också, för tack vare allt regnande så finns det en liten lokal pöl där änderna häckar. Värsta djurlivet här hemma på Hanses liksom.

Fick idag reda på att bondens tupp heter Håkan. Japp det är sant, Agdas karl heter Håkan. Det är han, alltså bonden, som äger både hästarna och kossorna. Jag har inga såna djur. Nej då, det räcker så bra med mina sötnosar. Men jag får liksom det bästa av djurvärlden eftersom kossorna och hästarna går ett stenkast bort från huset. Och då menar jag en sten kastad av en treåring.

På tal om bonde så brukar jag lita på bönder. Speciellt Kovos bonde, för han verkar vara en som har koll på vädret. Och så har vi ju Bondepraktikan, den gamla husbibeln kan väl inte ha fel. Den säger att "Urban, Vilhelmina, Blenda. Så ska sommaren ända". På svenska innebär det att såsom 25, 26 och 27 maj är så kommer juni, juli och augusti bli. Och om Urban, Vilhelmina och Blenda har rätt så kommer sommaren att suga.

Så jag vet inte riktigt jag. Jag tror jag väljer att inte tro på bondepraktikan. Nä jag tror att Urban, Vilhelmina och Blenda svamlar. Speciellt när de säger att juni kommer att vara den bästa månaden. Mamma mia liksom, vad ska vi då med sommaren till om det här är det bästa?

Svalorna flög iaf högt idag och det betyder att det blir finväder i morgon. För jäklar om även svalorna har fel, vem ska vi då lita på? Jag tror inte på SMHI för de verkar ju ångra sig vid varje uppdatering. Först sa de att det skulle bli värsta högtrycket över midsommar, men nu säger de att det kanske blir regn. Men hallå, hur vill de ha det?

Nä, jag tror jag litar på mig själv. Och enligt mattepraktikan så ska varenda dag under sommaren vara bra. Det kommer att vara varmt och skönt. Och så kommer det endast att regna på nätterna. Men bäst av allt, gräset kommer att vara riktigt grönt och fint, men det kommer inte att växa någonting. Det ni. Mattepraktikan lyder "såsom solen skiner idag kommer den att göra imorgon". Me like :)

var är världen egentligen på väg?

2010-06-21T21:38:00.003+02:00

Först så spöar alla underdogs-lag de stora fotbollsnationerna. Och då menar jag inte en gång, utan gång på gång. Det är Tyskland och Spanien och England och Frankrike och Italien som inte alls gör så där som jag trodde att de skulle göra.

Så åker vi till soliga Karlstad, för där ska minsann solen alltid skina. Men icke sa Nicke. Det har varit alla väder. Regn och blåst och solsken. Iskalla vindar och sedan vindstilla. Konstigt konstigt och väldans omständigt att behöva klä av och på sig hela tiden.

Och så tittar man på teve och får se kronprinsessan gifta sig med en man av folket. Inget blått blod i hans vener inte. Jag skulle tro att han har lika mycket komjölk i sig som Vickan har blått blod.

Så jag ställer mig frågan, var är världen på väg? Är det så här det ska vara, som Sverker Olausson skulle ha frågat. Ja, med tanke på att Sverker slutat på Plus så känns det som om världen har ballat ur fullständigt.

Men faktiskt. Även om världen håller på att bli vind eller kanske lite skevögd, så känns det samtidigt helt rätt. Tidsenligt som sjutton. Och om det är dit världen är på väg så är det helt okej för mig. Alla riktningar är bra, bara det är framåt och helst offensivt.

uppdatering

2010-06-16T21:49:00.004+02:00

Har ni sett min nya bild på bloggen? Det är ju Skrutten fast när han var liten valp. Av kvaliteten på kortet så skulle man ju kunna tro att det är trettio år sedan Fillefjomp var liten, men så är förstås inte fallet.

Grönt är skönt och därför min nya bakgrundsfärg. Hoppas att ni gillar den lika mycket som jag gillar Bafana Bafana. För om ni gillar den lika mycket som jag gillar vuvuzelas, så har vi ett problem.

Vovvarna sover gott och nu ska vi göra klart packningen till morgondagens resa. Karlstad och SM låter som en riktigt bra helg det. Vi ses där :)

hur då menar de?

2010-06-16T17:34:00.005+02:00

Rubrik på svd.se
Att starta krig ska bli olagligt

Känns bra tycker jag. För visst rimmar det lite illa annars. Du får inte snatta från ICA och du får inte köra för fort. Men att starta ett krig är helt okej. Skumt skumt. Men nu kan det kanske bli straffbart. Undrar vad straffet är.

Texten fortsätter "åtminstone vissa krig i vissa länder".

God dag yxskaft. Du får alltså starta ett krig mot araber men bara om du bor i ett X-land. Om du däremot vill kriga mot USA så är det olagligt. Eller nåt sånt. Med andra ord så är vissa människor i vissa länder mindre värd. För dem får du minsann kriga mot.

Och undra vem som räknas som startare - är det regeringen som bestämmer eller stadschefen som utfärdar ordern eller officern som verkställer den? Ja, du. Det är inte riktigt en glasklar lag inte. Fast ändå så är den ju det. Du skall icke dräpa lyder det sjätte av budorden. Oavsett land och typ av dräpning. Så trodde då jag att det var. Även fast jag inte är religiös så skulle jag inte kunna tänka mig att döda någon oavsett nationalitet. Tror att det även är typ människans budord att man inte ska döda. Och det tycker jag verkar vara ett bra ord.

tankar om vm

2010-06-14T21:01:00.004+02:00

Äntligen äntligen är fotbolls-vm i gång. Fotboll är faktiskt roligt även fast inte Sverige är med och spelar (och det är definitivt mycket lugnare här på Hanses när inte husse behöver bli upphetsad över hur spelet går).

Men jag har funderat litegranna. Ni har kanske hört de där sakerna som för oljud på arenorna, det är vuvuzelas som ljudar. Och som de låter. Jag har faktiskt knäppt av ljudet på teven, för hela skallen vibrerade av dessa trumpetsaker. Man blir liksom helt bäng i huvet av tutandet. Det vore alldeles ypperligt tillfälle för exempelvis Coca Cola att plantera in ett meddelande i surrandet. Typ en röst som viskar "köp cola" lite här och där. Jag tror inte en människa skulle höra rösten, men alla skulle är nog tillräckligt hjärndöd för att känna sig sugen på just Coca Cola.

En annan grej som jag har tänkt på är det här med resultatskylten som syns på teveskärmen högst upp i vänstra hörnet. Där står det ITA och PAR just nu när Italien och Paraguay spelar. Tänk vad roligt det skulle bli om Nigeria mötte Tyskland. Och då vill jag att ni tänker att det står på engelska för på svenska blir det liksom inte alls skoj, NIG TYS är inte så roligt if I say so :)

lik nana

2010-06-11T22:18:00.004+02:00

Fick höra att Nana och jag är lik varandra. Undrar hur man tänkte då?

Kan det vara att vi bägge två är smärt och fin? Kan det vara för att vi bägge två låter lika högt på en agilityplan? Eller menar man att vi båda två är snabb? Eller kanske långsam? Kanske menar man att jag har stora öron och lång tunga? Eller försöker man säga att Nana nog väger lite för mycket och att hon borde tvätta sig oftare?

Jag vet inte riktigt. Jag tittar på Nana. Hon tittar inte på mig, hon sover gott. Sängen ser sjukt mjuk ut. Fattar inte hur mallan och jag är lik varandra. Ser inte någon likhet någonstans. Hon sover - jag är vaken. Hon är livsfarlig - jag är harmlös. Hon vet att hon är bäst - jag håller med.

Egentligen så tar jag nog det som en komplimang. För jag diggar förstås min vovve. Hon är underbar.

Plötsligt kommer det till mig. Angelina Jolie.

Asså, jag säger ju hela tiden att mallan är hundarnas Angelina Jolie. Och om vi är lik varandra så måste det ju betyda att jag också är lik Angie. Det ni är ju inte alls illa pissat. För jag gillar Angelina. Även fast hon brädade Jennifer. Men sånt är livet. Det var länge sedan, get over it liksom. För jag är lik Angelina Jolie. Och Nana förstås. På något konstigt sätt, jag förstår inte riktigt hur, men jag bryr mig inte heller. Att vara lik mallan är en komplimang och det här är nog så nära Angelina Jolie som jag någonsin kommer att vara. Nana, jag och Angie. Sikken trio liksom.

klockan virrar aldrig

2010-06-02T22:14:00.005+02:00

Det var en gång en klocka som inte alls var speciellt mycket. Och då var det en matte som var ute på gården och gjorde precis lite allt möjligt. Vilket betyder att hon såg massa saker som hon borde göra och på väg till ladan för att slänga tidningar i återvinningen så såg hon att hundarnas vattenskål var tom så då gick hon för att fylla på den. På vägen hittade matten en massa rester från en hundleksak som bara låg och skräpade på gräsmattan, hon stannade och plockade upp det som tidigare var en röd boll. Sen var händerna full och det blev varken hackat eller malet, eller för den delen inget vatten i hundarnas skål och inte heller några tidningar i återvinningen.

Sen var inte längre klockan speciellt lite. Och inte heller hade matten gjort någonting av allt möjligt, hon hade snarare tänkt börja att göra lite allt möjligt, men på vägen tappat tråden och hittat en annan tråd. Och summan blev ingenting av någonting.

Det var där och då som det slog matten att hon inte hunnit göra någonting mer nu när klockan börjar bli sent än vad hon hade när klockan bara var barnet. Det var som om klockan gått i en snabbare takt än vad matten gjort. Och det trots att matten inte alls tyckt att hon segat, snarare åt andra hållet. Matten försökte effektivisera allt och samtidigt. Och då blev det lite halvbrända pannkakor.

Kanske bättre att försöka göra plättar nästa gång. De kräver inte lika mycket bra smet och blir mycket snabbare klar. Pannkisar kan lätt glömmas bort bara för att matten tror att hon hinner göra både det ena och det andra med kakan gräddas.

Bäst av allt är iaf att inse att det är bara är en fiktiv historia om en klocka och en matte. Kan väl aldrig vara så att den är sann. För om den vore det så skulle det ju betyda att klockan är alldeles för sent och att jag sprungit omkring och yrat och inte fått halv sju utfört.

Varför virrar aldrig klockor omkring förresten? Skulle inte det kunna vara så istället - klockan virrar och springer förtvivlat omkring och matten hon går och går och kommer både till återvinningen och till vattenskålen och till soporna med den trasiga blå bollen.

Asså, den klockan som fick testa att byta roll för bara ett kort ögonblick skulle nog bli så stirrig att den skulle behöva läggas in. Det är liksom helt emot klockans essens att irra. För tänk om klockan skulle irra, hur skulle det då gå? Vi skulle aldrig komma till jobbet i tid och vi skulle stänga affären ungefär klockan åtta eller i bland redan klockan halv fem. Hmm, kanske är det så att det är en sån där klocka som SJ använder sig av. Det skulle ju onekligen förklara deras eviga förseningar.

Så åter till sagan. När klockan väl slog mycket så kände matten att det var dags att krypa till sängs. Klockan suckar skönt och njuter att det fortfarande är ljust ut. Plåten lyser fint på ladutaken, endast kung Sune är vaken.

kortis

2010-05-30T22:09:00.001+02:00

Borde inte sitta och blogga. Borde egentligen sova. Så god natt. Vi hörs en annan dag.

referat från belgar-vm

2010-05-29T21:42:00.003+02:00

En av mina kära läsare undrade hur det gick på belgar-vm i Tyskland. Och svaret är jo tack, jag är nöjd. Mallan har skött sig exemplariskt och jag är så glad att hon bor hos mig :)

Det var väldans bra vovvar med och vinnare blev till slut en grönis från Finland. Nana och jag tog oss inte till final, men är glad ändå.

Jag är sjukt nöjd med hur bra vi fokuserade trots att det var en stortävling. Vi var laddad upp över öronen och sedan gick vi in på plan och körde som om det bara var en vanlig klubbtävling. Och jag är i stora drag rätt nöjd med våra lopp.

Självklart så finns det förbättringsområden som det så fint heter. Ett sådant exempel är rivningarna. Värdo. Kör en hel del hoppträning hemma, men det måste bli mer. En annan grej som ska bli bättre är min tillit. Inte på vovven, för på henne tror jag stenhårt, men på mig själv. Jag måste våga vara offensiv och inte mesa bara för att det råkar vara en stor tävling.

Tänkte avsluta inlägget från belgar-vm med en filmsekvens, en väldans kort en och dessutom inte tokbra kvalitet. Men likväl naggande god. Den visar när jag gör ett byte som jag banne mig inte ens är säker på på träningar. Duktig hund och en förare som vågar, då går det ju. Ska bara komma ihåg att vara sån hela loppet :)

cykelpinne

2010-05-27T20:29:00.004+02:00

Det är vår och alldeles underbart. Fåglarna kvittrar som tokar och bajsar dessutom rätt mycket. Det är ljust länge på kvällarna, så ljust att jag nästan inte ens vill gå och lägga mig. Så vad göra? Jo, jag tar en cykeltur med en malle.

Har hittat en runda som tar sisådär trekvart att cykla runt. Känns som en lagom sväng för vovvarna. In tätbebyggelsen bestående av fyra gårdar och sedan vidare in i skogen där det sägs att man kan se björn. Själv har jag inte sett någonting, även om jag varje cykeltur spejar förbrilt. Har lite svårt att bestämma mig hur jag ska göra. Ska jag cykla fort förbi björnområdet för att redan ha farten upp om mördarbjörnen får för sig att jaga mig? Eller ska jag cykla sakta så att jag hinner se en eventuell nalle? Ja, du. Det där en fråga i tiotusen kronorsklassen och mitt svar är att jag försöker göra bägge två. Funkar lite halvdåligt.

En annan sak som inte funkar, men då inte bara halvdåligt, utan snarare tokjävladåligt. Det är att cykla med vovven i koppel. Ni vet hålla i kopplet i handen samtidigt som man ska hålla i styret. Resultatet heter AJ. Aj som i helvetes jävla skitont att ramla på grusvägen och skrapa upp handen. Aj som dumma dumma hund som inte springer rakt fram i samma fart hela tiden. Aj som i halvsnett cykeldäck.

Dumt dumt. Och ont ont. Och som pricken över i blev hunden ledsen när jag stod där och skrek ut mitt aj. Inte bra alls. Men det finns en lösning kan jag meddela. Den ser ut så här.

Funkar finfint. Ingen mer kramp i fingrarna för att man måste hålla i kopplet samtidigt som styret. Ingen mer paniksvängning ner i diket när vovven tvärnitar för att den bara mååååste lukta. Bara du och hunden och en cykelpinne.

Jag råkar känna de som säljer den braiga cykelkompisen. Grymmans bra är den också. Perfa för mig och mallarna. Och glömde jag säga att det finns en nödutlösare på den? Det gör det. Så om odågan vejar så följer inte cykeln med, utan då utlöser säkerhetsgrejen. Super va.

observationer

2010-05-21T22:04:00.004+02:00

Oj oj oj, vad mycket mallar jag har sett de senaste dagarna. Kan kanske ha att göra med att vi är på belgar-vm i Tyskland. Så i det här inlägget tänkte jag skriva om lite saker som jag lagt märke till och som skiljer sig från Sverige.

- flexikoppel
Seriöst. Flexikoppel är ett sattyg tycker jag. Och då belgare i alla former och storlekar i dessa fanskaps-flexin. Oj oj oj. Värdo och suger. Jag vidhåller fortfarande att flexit är för ägare som inte orkar dressera sina vovvar och då kan de ha flexi och låtsas att hunden är lös. Men guess what - en belgare som gör utfall i ett flexikoppel, det är nästan som att ha den lös, trust me.

- banvandring
Svenskar är ett laglydigt folk och så även på banvandringar. Vi går på när speakern säger så och vi går av när speakern säger att banvandringen är slut. Icke sa Nicke. Det är bara losers som går av när banvandringen är slut. De andra passar på att gå både ett och två varv till. Osportsligt och fruktansvärt löjligt.

- ingen fattar engelska
På fullaste allvar. Hur svårt kan det vara att lära sig ett jäkla språk? Hotellet fattar ingenting, restaurangerna bara skakar på huvudet och speakern på tävlingen tycker att det räcker med tyska. Folk klagar på fransmän som bara parle francais, men hur mycket bättre är tyskarna. Jo du, det ska jag tala om för dig - nicht besser.

- idioter vid banan (1)
Jag har idag träffat på två olika idioter från olika europeiska länder. Dels ett litet barn (okej att inte hon fattar, men hennes föräldrar då som var ett litet stenkast bort) som sparkade en boll fram och tebaks mellan vovvarna när vi värmde upp. Och då menar jag att hon sparkade den kanske en två meter från mallan. Styrk ska hon ha den lilla tjejen, för då skulle hon kanske aldrig mer göra om det. Det är ju banne mig som att doppa ner sin löptik i en pool med hungriga hajar.

- idioter vid banan (2)
Nana och jag stod typ i startfållan och var nästa hund in. Då kommer det två tomtenissar med sina belgare lös. De ställer sig rätt nära mig och börjar kasta tennisbollar till sina vovvar. Mitt framför min malla som är rätt laddad för agilityn! Hade kunnat slutat illa kan jag lova. Men hua, liksom. Vuxet folk som tävlar agility borde väl veta bättre än att stå i starten och kasta boll till sin vovve?

Men annars så har jag även sett bra mycket snygga mallar. Och så har jag sett en världsfin Angelina Jolie-malle som nu är så sjukt trött att hon inte orkar någonting. Hon orkar inte ens knorra svansen - då fattar ni vad trött hon är. För knorren är liksom mallans grej det. Ungefär som Emil och hans mössa eller Sherlock och hans Holmes.

Nu ska vi sova och ladda inför morgondagens möten av idioter på banan. Vi ska vila och sedan zick-zacka mellan flexikopplena. Och så ska vi förstås tagga upp inför tävlingen.

tävling hela dagen lång

2010-05-18T21:21:00.004+02:00

Jag är en sån där som gillar att agilitytävlingar tar lite tid. Inte för att de behöver bli tokineffektiv och ta en timmes lunch eller banbygga en halv förmiddag. Eller ännu värre - köra först large i samtliga klasser (1, 2 och sedan 3), för att sedan bygga upp samma banor för small (klass 1, 2 och sist 3). Oj oj, det är segt så att jag nästan hinner bli gråhårig och pensionär i väntan på min klass. Men annars så är det helt okej för mig att en tävling tar hela dagen.

Jag hinner springa omkring och prata skit med folk och jag hinner rasta vovvar och kanske träna liten Pippilotta. Och jag hinner både kissa och göra nummer två. Så vill jag ha det.

Men så var det inte i helgen under tävlingarna i Knivsta. Det var rappt och fort och galet att jag blev alldeles yr i bollen och dessutom blev jag osocial. Jag hann banne mig inte prata med alla. Och inget av det där är agility för mig.

Asså, att köra fyra lopp på en förmiddag, kan ses som lyx och jag vill därför skicka ett tack för omtanken till Knivsta BK! Vilket jobb som måste ha lagts ner för att få ihop allting. Men för mig var det alldeles alldeles fel.

Jag sprang som en skållad råtta från bana A som på söndagen skulle heta bana C eller bana grön. Eller kanske vara det bana tall och bana gran. Bara det där med bannamnen var förvirrande. Men det var ändå inte det som var själva grejen, utan det var allt stressande.

Först så hade jag ett tidigt startnummer på bana vit och fick banvandra där och sen ett sent startnummer på bana B och en sen banvandring där. Sedan var det High Caparall för hela slanten, en massa åka av kan man säga. Springa hit och hoppa där, byta bana och göra samma sak igen. Och sedan samma sak igen fast dubbelt upp med två banvandringar i huvudet.

Den där stackars fyrfotingen, hon fick bli uppvärmd och kissad en gång, för sedan var det tävling. Först bana A, direkt från mål in i buren för att få hunden att vila i någon minut och sedan på bana grön och sedan började vi om från början igen.

Och vad jag än gjorde så hade jag dåligt samvete för hunden. Den där pausen som fanns mellan loppen, på kanske några minuter, vad skulle jag använda den till? Gå av och samtidigt på vovven? Eller lägga in henne i buren så att hon kanske kunde vila lite grann mellan loppen? Spelade ingen roll vad jag valde, för dum kände jag mig vilket som.

Men jag ska inte klaga. Dels för att jag fick komma hem vid lunch. Lyxigt värre. Men också för att jag faktiskt bara hade en hund. Det fanns folk som hade det värre. Som de med två largehundar. Herreminje, de fick liksom springa dubbelt så mycket på samma tid. Stackare.

Men det finns faktiskt de som hade det ännu värre än largeförarna med två vovvar. Det var förare med både small- och mediumhundar. För dem var det ett helvete och alldeles snudd på omöjligt att få ihop. Banvandring på bägge ställena samtidigt, small på bana A och medium på bana grön. Sedan köra samtidigt. På fullaste allvar. Tur att det fanns hjälpförare som kunde stå beredd i målfållan med nästa vovve. Det var nästan så att man blev glad över att diska smallvovven, för då gick man raka vägen av och hann åtminstone hämta andan innan det var dags med mediumdoggen på den andra banan.

Stört var ordet. Fast det finns några andra ord som också beskriver det: kasta pengarna i sjön. För det är ju så det är när man inte får tid att förbereda sig. Det hanns knappt med någon banvandring och värma upp hunden var bara att glömma. Man blir glad över en disk och går raka vägen till mål för att vinna lite tid. Vad har man då lagt ner 55 kr på? Någon ärlig chans till bra lopp var det då inte.

Det ska vara roligt med agility, och det är det, till och med efter en sån här helg. Men vettegudarna om hundarna håller med. Ut och värma, köra bana. Helst fort som attans och blir det disk går vi av. Raka vägen in i buren utan att passera gå. Sedan ut igen och prestera på plan. Stackars vovvar. Vad hände med allt lullande runt omkring? Tid att berömma vovven för ett bra jobb fanns liksom inte. Eller jo, förresten det fanns. Efter lunch om man hade largehundar, för då hade vi redan tävlat klart.

Det var roligt att tävla i Knivsta, det är det alltid. Men för mig så sög upplägget. Jag vill ha lite pauser för att hinna med att prata med folk. Jag vill ha tid att rasta vovven. Jag vill hinna kissa mig själv mellan loppen. Effektivt ja, men roligt? Nä.

hund som förare

2010-05-15T21:19:00.007+02:00

Nana är så gott som alltid bra och om vi sedan lyckas så beror det på att även jag är bra. Är det egentligen schysst det? Alltid en vovve på topp och lite nu och kanske här en matte på topp. Vilken tur att det är mattens plånbok som vi tar startavgifterna från.

Tänk vad spännande det vore om en hund vore föraren. Alltså hund och hund på plan. Tänk då skulle det nog bli åka av! Fort som formel ett skulle det gå. Och dessutom så skulle det nog inte bli några missförstånd heller. För hundar förstår varandra rätt bra.

Eller åtminstone om det vore en malle som körde en malle. Fort som sjutton och tajta svängar, men kanske fel på kontaktfälten för att en malle kan inte fokusera på både vilket hinder som är näst och ett blindbyte och samtidigt ta kontaktfält. Ni vet, det finns bara en hjärncell.

Om det vore en kooiker som kör en malle så tror jag inte att det vore lika bra. Mallen skulle nog fucka med alla tassarna och sedan köra över den lilla kooikern. Och sedan skulle mallen stå i målet och vända sig om och skratta åt den stackars kooikern som kommer sju hinder efter.

Om det däremot vore tvärtom att mallen vore föraren, så tror jag nog banne mig att det skulle kunna funka. Kooikern är lugnare och förstår att kontaktfält är bra och samtidigt springer mallen bredvid och är fokuserad som bara attans.

Annars så tror jag att borderterrrier och malle vore bra. De talar om lite samma språk och är snabb att springa. Hårdhuvade och jäklaranama. Låter som om det skulle kunna räcka till cert.

En riktigt dålig kombination tror jag vore en golden och en irländsk terrier. Tror nog att de skulle vara lite flokig bägge två och ingenting skulle bli gjort. Och jag tror inte heller att det skulle bli några pinnar mellan en border collie och en dvärgpinscher.

Men vem skulle man skylla på om det gick dåligt då? Det är ju aldrig hundens fel. Betyder det att det är i dessa fall som man skulle kunna skylla på domaren eller på vädret eller på banan?

Fast om vi återgår till ämnet människan. Om vi är den svaga länken på agilityplan, vad skulle då hända om vi vore hunden och hunden vore föraren? Skulle vi komma i mål på fler lopp fast sjukt mycket långsammare? Och skulle då det bli klassat som en sport eftersom det faktiskt är människan som springer slalom och kastar sig in i tunnlar?

Skulle vi (om vi vore hunden) ha lika stort tålamod med hunden som förare, som hunden har på oss när vi är förare? Och skulle förar-hunden stå ut med att människan var så jäkla seg och inte fattar alla signaler?

Många frågor så här en lördagkväll. Fundera lite på saken. Det ska jag göra, Nana däremot hon skiter blanka fan i det här. Hon har redan glömt bort alla missar jag gjort, och nästa lopp så kommer Nana att gå ut på med inställningen att hon är bäst och att hon har en förare som är okej, men som hon kan nagga i vaden om det är så. Det skulle hon aldrig ha vågat göra om det vore en hund som vore föraren, så mallan är rätt nöjd med världen som den är.

massa födelsedagsbarn

2010-05-13T08:13:00.003+02:00

Trettonde maj. Tror att det är dagen då banne mig alla fyller år. Eller skulle fyllt år om han fått leva vidare. Men hey, han lever vidare, han är bara lite osynlig, men här är han definitivt. När jag sitter ensam i bilen så sitter han bredvid och konverserar. När något skiter sig så brukar jag tyst skrika åt han, för han var alltid lugn och hade alltid ett bra svar. Tro mig, han är fortfarande sån och svaren är fortfarande rätt bra. Jag saknar dig, men jag är glad över att jag får ha dig i mitt liv.

Men attans då. Det här inlägget skulle inte bli ledsamt eller så. Det skulle ju bli ett inlägg för alla de som fyller år idag. Lasse Berghagen, prins Carl Philip och Johnny Logan. Men också bästaste Korre samt lilla söta M som lindar alla runt sitt lilla lillfinger. Stort grattis till er.

Och som den basketnörd jag är, så avslutar jag inlägget med ett citat från ett annat födelsedagsbarn, Dennis Rodman: They say Elvis is dead. I say, no you're looking at him. Elvis isn't dead, he just changed color.

nästan igen och nöjd igen

2010-05-09T20:55:00.006+02:00

Dag två på säsongens första utomhustävling. Nanabanana är en ängel och typ jättebra även om det inte riktigt räckte hela vägen.

Här kommer filmen på dagens agilitylopp (dagens hopplopp blev en disk och även om loppet är helt okej, så är det inte alls lika roligt att lägga upp på nätet).

Mallan är visserligen snabb, men agilityklass är inte riktigt vår paradgren. Trodde jag ja. För idag hade vi snabbast tid. En miss på gungan var det enda som hindrade oss från att vinna klassen. (lovar att jag ska träna mer gunga) Men seriöst alltså, det var riktigt bra vovvar med, och lilla Nana och jag som inte alls brukar vara så där bra som vi kan vara i hoppklass, hade bästaste tiden.

Annars då? Jo då, smurfarna rules. Både på plan och utanför. Pinnar och pallplatser till smurfar och som pricken över i - ett cert till SAFT-vinnaren som lånade Amiga.

Men bäst av allt. Nu är äntligen äntligen säsongen i gång :)

filmsnutt på tokjäklafint lopp

2010-05-08T20:13:00.002+02:00

Okej, det var fem fel, men om vi bortser från det så herreminje! Jag tror banne mig att det här är det bästa lopp mallan och jag gjort. Pangtjong och tajta svängar. Underbart!

får man vara missnöjd med vinst?

2010-05-04T20:36:00.004+02:00

En av mina favvo hobbysmurfar har genom ett blogginlägg startat en bra diskussion om att nervärdera andra genom att dissa sig själv. Typ att vinnaren av ett lopp säger att loppet var kattskit med stora svängar, vilket skulle kunna tolkas som om att tvåan då måste vara ännu sämre eftersom tvåan uppenbarligen inte vann över ettans kattskitlopp.

Jag förstår verkligen hur man menar och jag förstår att det känns dumt för tvåan som tolkar det så. Därför vill jag här och nu be om ursäkt. För jag vet att jag någongång sagt att Nanans vinstlopp varit dåligt.

Men jag menar på inget sätt att inte tvåan är värd sin placering eller att trean eller fyran eller tian för den delen har gjort ett dåligt lopp! Nej verkligen inte. Vad jag menar är att Nana och jag inte hade den där känslan som jag strävar efter. Tror på allvar att nästan alla våra certlopp har varit lite halvdålig, mycket vilja och jävlaranama (och det är inte dumt det heller), men väldigt lite fingertoppskänsla. Och det är det som jag inte riktigt är nöjd med. Känslan alltså, inte placeringen och inte hunden. Jag är nöjd, men det finns liksom ett "men" som gör att jag inte är 100% tillfreds.

Jag har många gånger varit riktigt riktigt nöjd över disk eller ofelfria lopp för då har mallan och jag jobbat tillsammans på plan. Herreminje liksom, hur många diskade lopp är inte så där superduperbra. Och att nolla är inte det viktiga för mig, så därför kan jag bli besviken över ett nollat lopp om det saknar den rätta känslan.

Jag försöker verkligen och jag hoppas att jag är rätt bra på att gratulera mina medtävlande när de gör bra lopp (oavsett placering och eventuella fel), och jag blir skitjäkla glad när Nana och jag gör det bra. Men jag vill verkligen verkligen inte trampa någon på tårna. Så därför vill jag ta tillfället i akt att be om ursäkt för eventuella dumma sägningar som jag slängt ur mig. Lovar att jag ska försöka tänka mig för nästa gång.

Din hund är bäst och min hund är bäst. Och jag tycker verkligen att vi alla oftast är riktigt riktigt bra.

varg eller fästing?

2010-05-03T11:26:00.003+02:00

Tittade på dokumentären om vargjagarna som gick på SVT igårkväll. Och jag satt där och blev nästan räddare för de där galningarna än vad jag skulle ha blivit om jag tittat på en dålig skräckfilm från åttiotalet. För då vet jag åtminstone att det bara är en film och att det inte är så i verkliga livet. Men nu vet jag att det faktiskt är i riktiga verkliga världen som vargjagarna finns, och det skrämmer mig.

En av de anonyma jägarna sa något i stil med att "de som försöker stoppa oss kommer att sluta på samma sätt som vargarna". Mamma mia liksom!

I mig så finns den där vanliga överlevnadsstragein att det där händer inte hos mig, utan säkert upp i Norrland och i Värmland där man är allmänt galen. I dokumentären filmar man sedan vår kyrka. Tji fick jag. Och ännu ondare i magen.

Jag gillar vargar. Dels för att de är fin som hundar och dels för att jag tycker att vilda djur ska få leva i skogen. Det jag däremot har väldans svårt för är jagare som helt maniskt ska utrota gråjäveln. Är det inte avsågade älgstudsare så är det dynamit ner i lyor eller så kör man med råttgift.

Och det är nu magångesten slår till ännu hårdare. För vad säger att det bara är stora och säkert alldeles toklivsfarliga mördarmaskiner till varger som äter av giftet som jägarna lägger ut? Tänk om det går förbi en riktigt söt och underbar blandis...

Rösten från dokumentären: "den här valpen han hann bara femhundra meter innan han dog av giftet" (petar samtidigt på benrester från en vargvalp).

Nähua, jag vill inte tänka så. Hädanefter tror jag att mina vovvar ska gå kopplad längs landsvägen. Det verkar vara säkrare det. Jag är inte speciellt orolig för att träffa på vargar, men är riktigt skitnödig vid tanken på att det i skogen går omkring jägare med något svart i blicken.

Vargjägarna sa att vargarna är ett helt värdelöst djur som inte har någon nytta alls. Vargen dödar hundar och får, ja den dräper folk och fä till höger och vänster. Och det är därför som de har organiserat tjyvjakten för att utrota vargen och rädda våra hundar.

Syftet är kanske gott, att värna om folk och får och doggar, men jag tror att jägarna har missat på en punkt. Det är ju fästingarna som de egentligen pratar om. Den lilla otäcka saken är verkligen helt värdo och gör ingen nytta någonstans. Den skadar fyrfotingar och tvåbentingar hit och dit. Det är ju den som de borde utrota. Fram med älgstudaren och skjut bort fästingarna säger jag.

Då skulle det kanske inte alls behövas lika mycket råttgift som gör att en eller annan tamhund stryker med. Och kanske skulle verksamheten kunna bli laglig och större om man bytte vargen mot fästingen. Min röst går dit. Jag skulle bli glad, mina vovvar skulle slippa äta gift och dö inom femhundra meter, vargarna skulle få vara kvar i skogen, och bäst av allt - fästingarna skulle försvinna.

Fast det är kanske inte lika matcho att gå ut maskerat i teve och säga att man är med i en hemlig fästingjagar-församling...

söndag på hanses

2010-05-02T08:42:00.004+02:00

Söndag och långt i från sovmorgon. Det är en tävlingsfri helg och inga måsten någonstans. Bara slappa och göra vad vi vill. Trodde att det skulle inkludera att vi fick sova till åtminstone klockan åtta. Men icke. Den dealen var visst inte rävarna med på.

Idag visade väckarklockan nätt och jämt sju när mallarna var uppe i sängen i mission väckning. Funkade fina fisken, de fick gå ut och kissa och sedan blev det mat. Men efter det så blev det tillbaka till sängen. Nemas problemas sa mallarna, bara vi får vara i sängen och ta upp den största delen. Sen sov de en timme till, men då var det liksom redan försent för oss att somna om.

Vid halv nio anslöt Fille till sällskapet. Han är inte alls lika angelägen om att ligga i sängen, men när han väl kommer så går det inte att missa honom.

>A÷

Det är Felix som säger hej. Han är så närgången att han kliver över datorn när han ska lägga sig i sängen. Jag säger ju det, det går inte att missa blandisen. Inte för att jag ens skulle vilja det heller. (Men hur i hela friden gör man ett delattecken när man har en bärbar dator utan siffror till höger? Fille har liksom kunskap som jag inte har när det gäller datoranvändning...)

Ärligt talat så blir det lite trångt med tre vovvar och en husse i samma säng som mig. Finns det hjärterum så finns det stjärterum heter det. Men jag är verkligen glad att det inte är någon mer stjärt som ska få plats i sängen.

Kung Sune är periodare, och ibland finns hans stjärt i sängen, men den är så liten att den får plats hur som helst. Hjärterummet är bra mycket större än stjärterummet om man pratar om kungen.

Från det ena till det andra: jag tror att hästjäklarna är i maskopi med Pippi. Det är banne mig högar av spillning överallt. Jippi säger Pippi och tänker på sin pappa om och om igen.

hedra med bajsätning

2010-04-28T21:42:00.002+02:00

Jodå, jag kan meddela att Pippi tänker väldans mycket på sin pappa. Typ så ofta hon kan. Tur att hästarna varit så snäll och lämnat högar lite här och där.

chepri

2010-04-26T20:12:00.003+02:00

Här kommer en liten hyllning till en mallehane som vet vad pondus är. Snygg som sjutton och matcho som arton. Slå upp ordet "respekt" i en ordbok och du kommer att få se en bild på den här vovven.

Trebökens Chepri var namnet. Tyvärr har han fått gå över till den andra sidan nu.

Nana och Pippi har inte så många minnen av sin far, men desto mer egenskaper och gener. Malletjejerna säger att man faktiskt kan sakna någon även fast man inte känner han så väl.

Själv är jag så glad över att det blev just Chepri som blev pappa till våra underbara galningar. För utan honom så hade det ju inte blivit Nana och Pippi. Eller Totte heller för den delen. Nä, då hade det blivit något helt annat och säkerligen inte alls lika bra. För det går inte att få det bättre än så här.

Pippi lovar att äta lite hästskit och tänka på pappa. Varför? Jo, för att hästlort är gott och då har lilltjejen en bra orsak till att äta hästblaja. Hon är inte dum den där tösen, det har hon säkert fått från sin far.

ny bild och ingen dagbok

2010-04-26T18:32:00.003+02:00

Sisådär, ny bild och nya färger på bloggen. Vårstädning a la blogg gjord. Lite gulare lite vårigare och mycket mindre snö. Passar mig som handen i handsken.

Ibland så kommer jag inte alls på vad jag ska skriva om för något på bloggen. Fast egentligen har jag så mycket att säga. Men jag vill liksom inte bli för personlig och för utelämnande. Min blogg är absolut inte min dagbok.

När jag var liten så var min dagbok låst och det för att det var mina tankar som inte behövdes läsas av någon. På samma sätt så känns det jätteskumt att skriva i bloggen om allt som händer i mitt liv. För det vore liksom som om att stå med min dagbok på ett stort torg och läsa högt för alla som vill höra.

Fast ibland så önskar jag att ingen kände mig. För om så vore fallet så skulle jag kunna skriva på bloggen på samma sätt som jag skulle göra i en dagbok. Då skulle det liksom inte spela någon roll hur mycket jag berättade om mig själv, för ingen som läste bloggen visste vem jag var.

Men jag är väldans tveksam till att det går att vara anonym på nätet. Det finns alltid någon som känner någon som vet något om någon som kanske vet vem jag är. Och då är det ju kört och poängen är borta. Så jag hoppar det tror jag.

Jag hoppar vidare kan man säga. Och det betyder hopp ner i soffan. Dags att slappa litegranna. Over and out och äntligen en vårbild på bloggen. Den är nästan lika bra som smurfarnas nya hinderpark. Men bara nästan.

smurffina hinder

2010-04-24T20:40:00.006+02:00

Ärligt talat. Agility är alltid sjukt roligt. Men att få tävla på såna här fina hinder det höjer liksom sporten till en helt annan nivå. Från bara lite febersjuk till full utblommad malaria. Från molnig dag till stålande solsken. Från ridhus till gräsmatta. Det är helt enkelt så jäkla mycket roligare så här.

Jag blir så glad varje gång jag kommer på att det faktiskt är min klubb som har världens finaste hinder. Så nu har smurfarna inte bara tokbraiga hundar, utan vi har även finfina hinder. Solen skiner på smurfarna :)

nana, slalom och öronen

2010-04-22T19:03:00.005+02:00

Tränade ute på gården idag. Gräsmattan är långt ifrån grön, men den är ungefär lika långt ifrån att vara vit av snö också. Filmade mallan när hon sprang slalom. Här kommer filmen i slow motion. Kolla på öronen. Hon viker ner det öra som är närmst slalompinnen :)

sängen som header

2010-04-20T20:25:00.005+02:00

Jo jag ska byta bild på bloggen. Ska bara få tummen ur och knäppa nytt kort. Att lyckas fixa till en bild där alla tre sockertopparna ser något så när hundig ut, är buslätt i jämförelse med att få matten att ta med kameran när vi går ut.

Lovar och svär dyrt och heligt att jag ska skärpa mig. Snart. Men inte idag. För nu ska jag snart krypa ner i sängen. Vi har världens skönaste säng. Den är ungefär lika skön som vovvarna är söt. Kanske ska jag knäppa kort på sängen och lägga upp på här på sidan. Jag menar, det är väl ingenting som säger att det måste vara två rävar och en svartskalle högst upp på bloggen. En stor hundraåttisäng med hemmagjord sänggavel och stort fluffigt täcke kanske är nästa grej.

Fast jag glömde en sak. Orsaken till att jag inte bytt bild är ju att jag inte har haft med mig kameran. Det har ju egentligen ingenting med fyrhjulingarna eller sängen att göra. Sängen i all ära liksom, men det är mitt minne som är den felande länken.

Tror jag ska ta och joyna hundarna som ligger i skönaste sängen. Det verkar som om jag behöver det. Kanske ska ta med mig kameran nu och slå flera flugor i samma smäll. Mysa och knäppa kort på både vovvar och säng. Kan inte gå fel. Värsta bästa idéen. Eller kanske en kinky idé? Nä, så vill jag ju inte ha det. Fast tufft vore det med en sängbild. Eller? Det kanske blir jättefel och sänder ut konstiga signaler om lilla mig?

Ska nog sova på saken först. För ibland är det så att det som känns som en briljant idé, inte alls är speciellt bra dagen efter. Ibland har man otur i tänkandet. Man är liksom lokalt förkyld i huvudet väldigt kortvarigt. Sängen är receptet och jag tror att jag ska sluta svamla nu och gå till den underbara sängen. På återseende.

dagens tumme upp

2010-04-18T19:16:00.004+02:00

Jag kliver upp ungefär en sisådär alldeles för tidigt varje vardagsmorgon. Klockan den visar 05,20 och det är banne mig inte sovmorgon det inte.

Men vet ni, nu är det inget problem med att kliva upp tidigare än tuppen. Det är inte riktigt så att jag flyger upp ur sängen, men upp kommer jag och oftast så är jag inte så där drogat trött heller. Det är ljuset som gört.

Varenda vår så är det samma sak. Jag förundras över hur ljust det är på morgonen och hur fort det går att bli ljusare och ljusare. Och det är med glädje som jag ändrar våra timerar så att de knäpps på senare och senare på kvällarna.

Jag tycker fortfarande att bästaste coachen ska vinna SAFT-priset, men om våren och solen hade funnits nominerade så hade det varit svårt.

Så dagens fetaste tumme upp går till våren och fåglarna och värmen och solen och gräset och humlorna. För det är tack vare dem som det går att kliva upp när klockan lyser 05.20.

angie, jen och pitten

2010-04-15T17:44:00.003+02:00

Som jag sagt förut så skulle Nana i människoförpackning vara Lara Croft i Thomb Raider. Ja, nu är ju inte Lara Croft ens en människa, utan det är ju Angelina Jolie som är det. Så man kan väl säga att mallan skulle vara Angelina Jolie om hon gick på två ben (asså Nana alltså. Angie går ju redan på två ben i fall att ni hade missat det).

Lillan aka Pippilotta Rullgardina Raskenstam, hon är inte alls sån. Hon är snarare kusinen från landet. Där Nana går omkring i snygga men kanske inte så fotriktiga svarta stövlar med stilettklack, där går Pippi omkring i Tretornstövlar. Pippi är snäll och lite mer the girl next door. Och om vi då översätter det till tvåbeningar och till Hollywood, så är Pippi helt enkelt Jennifer Aniston. Snygg tjej som är snäll som sjutton.

Betyder det då att Svarta Faran är Brad Pitt? Eller har ni någon annan kille på lut som man kan associera både Angelina och Jennifer till? Jag har letat och inte kommit på någon. Det får bli Pitten på Fille.

Men om vi för en kort stund skiter i Angie och Jen, så tycker jag annars att Fillefjompen skulle kunna vara Johnny Depp. Dels som missförstådd och egentligen genomsnäll sak i Cry Babe. Och dels som den piraten Jack Sparrow (speciellt i de scener när han är lite halv psykisk, för sån är Fille ibland när han helt plöstligt måste skälla på ingenting). Fast Skrutten är även lik Deppiga Johnny när han spelar söt polis i 80/90-tals serien 21 Jump Street. Och sen är cirkeln sluten. För Brad Pitt har faktiskt varit med i den serien. Det är ett tecken, Felix är inte någon Johnny. Angie, Jen och Pitten blir det alltså :)

anam

2010-04-12T19:22:00.004+02:00

I lördags var det dags för AgIFs nationella rasmästerskap, ANAM. En tillställning där de tre bästa i varje ras fick chansen att försvara sina färger och mallan och jag var förstås där. Men fasiken i mig vad vi inte försvarade varken mallefärgen eller smurffärgen. Nej då. 60 mil enkelresa och kalaset var slut innan halv nio på morgonen.

Jag neggar ytterst sällan över diskningar, men i lördags tog jag igen det big time. Jag var så less och så blä och så usch att det räckte och blev över till en hel armé. Idag har jag lugnat ner mig och jag vet att min malla fortfarande är världens bästa även om vi inte visade det i lördags.

Men seriöst alltså. Tanken med tävlingen var så bra att det nästan gjorde ont. Tävlingsplatsen var nog så nära perfekt man kan komma (bortsett från var det geografiskt låg, men hey - alla kan inte ha nära till tävlingen). Arrangemanget fläckfritt och konstgräset var lika skönt som grönt. Det som tog bort själva festen var faktiskt hoppbanan.

Upplägget var att man skulle köra en hoppbana och en agilitybana. Topp 10 efter det kvalade till finalen (men då max en från varje ras). Mission: inget fegkörande och ha alla andra mallar efter sig alltså.

Det stora felet och det som irriterade mig som en nagel i skon var att det redan efter första loppet var slut på tävlingen. Efter första loppet var redan finalisterna klar, för alla andra hade diskat sig. Och hur roligt är det på en skala mellan ett och tio?

Asså, banan var inte överjävlig, men nog fanns det svårigheter allt. Och att döma av diskningarna så fanns det många ställen där man kunde göra fel. Det var där jag lackade ur. Cup-tänkande var verkligen super, men det förutsätter ju att det finns ekipage som har något att slåss om när det kommer till det andra kvalloppet. Så blev det inte i lördags. Den stora massan var redan borta tokborta hela-vägen-upp-på-läktarn-borta. Och det suger.

Jag kan gott och väl leva med en sån här bana i en officiell start för då är det bara ett lopp som räknas, men när det handlar om ett kval så vore det väl mycket roligare för deltagarna, arrangören och framför allt publiken om det fanns många ekipage som fortfarande hade en chans att ta sig till final.

Så min skopa med smält glass från i fjol går till hoppbanan. För även om jag gillade den, så var den helt galet fel att ha på ANAM i lördags. Det hade varit bättre med en lättare bana där fler klarat sig så att vi fått den där festen som alla ville ha och som alla hade längtat efter. Som det blev nu dog festen redan halv nio på lördagmorgon.

Och nej, jag tror nog att jag hade tyckt likadant även om jag hade klarat första banan. För det hade fortfarande varit lika tråkigt att typ nästan alla redan var borta innan vi hann starta tävlingen. Jag vill ju se finfina lopp och toksnygg handling och vilda chansningar för att komma till finalen. Men det var ingenting som behövdes för att ta sig dit. De hundar som var bra och nollade första loppet, hade redan en strålande utgångspunkt inför det andra loppet. Och vi som var körd, vi hade ju inte alls mycket att säga till om.

Nu vill jag inte på något vis föringra de resultat som finalistvovvarna gjorde. Ni var grym (och det var inte jag) och ni förtjänade er finalplats. Stort grattis till alla vinnare och speciellt till smurf-Flax, you rock :)

Till nästa år, när mallan och jag åter ska vara på plats så vill jag se ungefär samma upplägg, fast med skillnaden att det blir en lättare bana så att fler kan vara med och tävla om en finalplats.

Så. Nu har jag neggat klart. Och herreminje vilket underbart underlag det var. Och herreminje i kubik vad bra AgIF är som fixar till en livesändning så att vi kunde se finalen när vi satt i husbilen på väg hem.

För övrigt så anser jag fortfarande att vår underbara coach ska vinna priset hos AgIF.

vår i rålfb

2010-04-09T23:32:00.001+02:00

Äntligen årspremiär för RålfB. Det är ett vårtecken det :)

smurfglädje

2010-04-07T19:39:00.004+02:00

Ju mer jag läser och hör om andra klubbar, ju gladare blir jag att smurfarna finns. Och alla ni hobby-smurfar också förstås. Ni är ju typ som C-medlemmar eller så.

Självklart så har vi fel och brister här i smurfland också, men tammesjutton i mig så är de inte stor eller livsavgörande. Vi kan sura ibland och vi kan defintivt vara oense. Men vi är smurfar.

Agility är alltid roligt, till och med när det är fortfarande är snö ute och jag kan konstatera att jag snart har tränat i ett skitit ridhus i sex månader. Men agility med smurfar tar liksom sporten till en helt ny dimension. Roligt upphöjt till tio eller så kanske.

De få tävlingar som jag är på där det inte finns någon annan smurf än mig, är inte speciellt mycket att hurra över. För det känns som om någonting saknas mig. Och det gör det ju. Det saknas en megafon och en hejarklack och en massa skratt.

Nu till helgen blir det dags för bästaste AgIFs nationella rasmästerskap. Jag blev så glad när jag fick reda på att AgIF skulle arrangera en sån rolig tävling och jag blev glad glad glad när jag såg att åtta vovvar från klubben är kvalad. Massa chanser att få heja fram oss smurfar.

Vi har kul ihop vi smurfar. Och idag tänkte jag faktiskt ta tillfället i akt att beskriva ett samtal som utspelade sig på träningen igår.

- Är det bara jag som tycker att det luktar pommes frites?
- (sniffar i luften) Jag känner ingenting.
- Nähä, det kanske var jag som fes då.

Underbart. Och sånt upplever jag om och om igen varenda gång vi träffs. Fasiken alltså. Jag längtar till varenda agilitytävling, dels för att få chansen att jobba med min underbara vovve och dels för att få skratta från morgon till kväll.

Och när jag ändå har er uppmärksamhet. Ni glömmer väl inte bort att vår favvo-smurf bästaste coachen är nominerad till årets SAFT (ett pris som delas ut till en person som gjort något bra för agilityn). Rösta rösta rösta! Smurfarna rules :)

fika, godis och bananer

2010-04-05T21:48:00.005+02:00

Husse tog en fikapaus och frågade mig om jag också ville ha. Det tackar man ju inte nej till. Så kommer han med en kopp te... Är det fika det? Då säger man väl att "vill du ha en kopp te?". Fika kräver liksom något mer än bara fisljummet vatten och en gammal tepåse doppad snabbt som attans.

Det måste väl banne mig vara lika illa som när mormor frågade mig om jag ville ha godis och så fick jag Fishermans Friend. Stackars litet barnbarn åt aldrig mer godis hemma hos mormor. Asså, te är inte fika och en äcklig Fisherman är inte godis!

Och när jag ändå är inne på det. Säg för guds skull inte "ta en banan" när jag säger att jag är sugen på godis! Frukt är inte och kommer aldrig att vara godis! Vill jag ha banan så säger jag att jag är sugen på en banan.

nära dödenspindel

2010-04-02T15:03:00.006+02:00

Hade en seriös och allvarlig näradödenupplevelse idag. Hussen stod under diskhon och höll på att städa och jag skulle sätta på mig min fina och lite vårigare jacka. Och då hände det.

Jag stod vid spegeln och drog upp dragkedjan på den gröna sköna och lite tunnare jackan. Äntligen vår liksom. När jag kommer högst upp vid halsen så ser jag det. En spindel stor som en frisbee sitter på jackan alldeles vid halsen!

Jag skrek som en stucken gris. Men tror ni att husse slutade med sin städning för det? Nej då. Asså, här är jag instängd i en jacka med en stor fet mördarspindel och husse städar på under diskhon. Jojo, det gäller att prioritera.

Jag stirrade spindeln rakt in i hans djävulsögon, han hade lika brett mellan ögonen som en krokodil har. Jag lovar. Han var så stor. Fråga inte husse, han vet inte. Han höll ju på att torka med disktrasan. Sen gick det i hundranittio även om det kändes som en lång evighet innan jag fick av mig jackan, ner ner ner ner ner med dragkedjan och sedan flög jag ur jackan.

Hur lång kan en dragkedja vara? Och hur jäkla stor kan en fet och säkert dödlig spindel vara? Fråga mig. Jag vet. Kedjan kan vara längre än Nilen och spindeln större än hela Afrika.
Husse trodde jag höll på dö, så illa däran var jag faktiskt! Men tror ni att han slutar med sitt viktiga jobb att städa under diskbänken då? Nej då. Vi städar väl där en gång vartannat år och det kan man ju inte sluta med även om ens älskling håller på att bli uppäten av en monsterspindel.

Tror jag ska fortsätta använda min vinterjacka för där växer det då inga spindlar. Vem behöver vår när man kan gå runt i en fodrad jacka hela året? Tacka vetja vinter och kyla för då finns det inga spindlar.

earth hour

2010-03-27T18:12:00.007+01:00

Klockan halv nio i kväll är det Earth Hour, vilket innebär att det är en timme för jorden. Tanken är att vi ska knäppa av teven och datorn och lamporna för att snåla in på energi. Så glöm inte bort att släcka allt till minne av Tellus.

Nana har inte snålat på energi idag, vi har tävlat i Nordmaling och kört en tokrolig och rak klass3-bana. Åtta hinder i en raka var det då länge sedan som jag körde. Fast sedan fick vi köra det igen, för nästa bana var likadan fast bakofram, så det dröjde inte så länge innan jag fick köra åtta hinder i raka igen. Behöver jag säga att det gick fort?

Foxy däremot hon hade tänkt på det där med att vara energisnål, så hon sprang typ inte alls den första banan. Andra loppet däremot så tänkte hon att hon kan vara energisnål klockan halv nio på kvällen istället och så gasade hon järnet. Gick skitfint tills den lilla råttan råkade sätta max en halv tå på A-hindret när hon egentligen skulle ta en tunnel. Blä. Tror faktiskt att det var första gången som jag lite högre än vad som är bra, sagt faaan på plan. Kurra har gjort det förut, men inte jag. Kanske är det något som den där vovven framkallar?

Själv så känner jag att jag kan vara energisnål från typ klockan nu till i morgon bitti, if I say so. Och på tal om i morgon så är det sommartid snart. Vi vet att det är framåt vi ska ställa klockan, den stora frågan är bara om vår väckarklocka, hussens iphone, ställer om automatiskt eller inte. Det märker vi väl i morgon :)

snö och dvärgråtta och gissningar

2010-03-26T06:31:00.004+01:00

Jaha, vad ska jag då skriva om. Jag vet egentligen inte. Jag tänkte bara att det var rätt länge sedan som jag skrev, och dessutom var ämnet inte så positivt den gången, så det är väl dags att låta solen komma fram igen.

För tammesjutton vad solen har varit framme. Om jag tittar ut så ser jag visserligen rätt mycket snö, men oj vad mycket som har smält undan. Nu är det inte snö hela vägen upp på balansbommen, jag menar det finns faktiskt nivåer i helvetet. Fast där är det ju varmare så där är det nog ingen snö oavsett vilken helvetesnivå du är på.

Vår lilla väg har kommit fram, vilket märks på hundarna som är lerig som fasiken. Men efter den här vintern så blir man nästan glad när man får torka av hundtassar. Låter kanske lite halvstört, men det har å andra sidan varit stört mycket snö också.

Husse och jag har en liten lek på g. Hur lång tid tar det för snöhögarna utanför reningsverket att försvinna. Jag tror att snön är borta tills vi ska tävla i Gävle i maj. Husse tror att vi hinner åka på belgar-VM utan att de har försvunnit. Jäkla pessimist.

Det sägs att det finns snöhögar i Uppsala som man inte tror kommer att smälta alls. Jag hoppas att de har fel. Dels för att det troligen skulle betyda att vår snöhög också skulle kunna ligga kvar for ever and ever, men också för att det skulle innebära att jag förlorar vår lek i och med att hussens gissning då är närmare.

En annan vild gissning är helgens tävling. Jag ska köra kurras dvärgråtta. Det kan gå precis hur som helst. Vore trevligt att nolla, för jag vill komma hem med en SM-pinne, det skulle innebära att Foxy ska få tävla i Karlstad i sommar. Men det kan gå åt andra hållet också. Det är verkligen en chansning. Men jag säger då det, stannar hundskrället i en tunnel så lämnar jag henne där.

andra perspektiv

2010-03-21T20:09:00.003+01:00

Jag är absolut ingen kvällsmänniska. Nej du, verkligen inte. Kvällar och jag går inte alls ihop. Vi är nog snarare som två nordpoler på magneter. En hit och en dit, men aldrig tillsammans. Morgon är min höjdpunkt. Lugnt och ljust och rätt harmoniskt. Jag menar, det är nog ingen tillfällighet att fåglarna kvittrar på morgon och inte på kvällen, if I say so.

Jag gillar inte kvällar. Eller jag gillar de om det betyder att jag får gå och lägga mig i vår toksköna säng. Så fort mörkret närmar sig så blir jag trött. Men om jag inte får sova, så blir kvällen en enda lång plåga och en lång kamp för att hålla mig pigg. Kvällar är inte riktigt gjord för mig och jag är inte gjord för kvällar. Njet, inte min kopp av te om jag säger så.

Men faktiskt. All tid på dygnet är nog min favvotid sedan jag läst om Anna. Jag satt igår och surfade runt, från den ena till den andra - ni vet hur det kan vara. Utan att ens veta hur det gick till så är du på en speciell sida. Så var det för mig, och så kom jag till Annas blogg.

Det handlade om en ung kvinna som fått cancer och det sista inlägget var från förra veckan då hennes make som skrev att Anna hade somnat in. Så hemskt och så tragiskt. Jag läser inlägg efter inlägg och sedan kommer ett kort på Anna. Jag tittar på det och sedan slår det mig. Den där Anna som tidigare bara var en tjej som tyvärr dog i cancer, var inte bara någon Anna som jag inte kände. Det var en Anna som jag visste vem det var. Det var en gammal arbetskamrat till mig.

Jag har inte pratat med henne sedan jag slutade på jobbet, och jag visste nätt och jämt om att hon var sjuk. Och nu var hon död. För två år sedan fick hon en dotter och nu fanns hon inte längre. För fyra år sedan träffades vi dagligen och nu lever jag här i Hanses och hon lever inte alls.

Så idag skiter jag faktiskt i att jag inte är en kvällsmänniska och att jag helst av allt skulle vilja ligga i världens skönaste säng. Jag lever och jag är frisk. Vem sjutton bryr sig om det är kväll eller morgon? Jag har en kväll och en morgon. Och det är så mycket mer än vad Anna har.

färger

2010-03-20T20:07:00.003+01:00

Det är några färger som cirkulerar i mitt liv.

Typ lila. Lila som i Körslaget, som i att det blir en ny omgång av det på teve just nu. Alla vet ju att det bara finns ett team lila. De har redan vunnit Körslaget så nu är det uttjatat. Lila är världens bästa färg, men alla andra lila är bara bleka kopior typ regnblå eller kanske mer mot det mörkvioletta hållet. Inte samma liksom. Men det är ingen idé att någon försöker heller. Team lila är och förblir Bläsmåla. Och bäst.

Nästa färg är turkos. Ni vet turkos som i smurfarna. Smurfar som i agility. Agility som i glädje. Imorgon är det dags för Länskampen och då ska smurfarna tävla för länet. Och snart är det dags för säsongen att börja på riktigt och då blir det smurffärgat för hela slanten. Kokobomsmurfsmurf säger jag bara.

Sista färgkombinationen är den som är husses favorit. Gissa vad det kan vara för några färger. Svårt va? Det enda som finns i skallen på han är just de här två färgerna. Orange och blå. Japp, det hejar vi fortfarande på. Och ännu mer imorgon när det stora slaget äger rum. Jag tror nog att hussen drömmer i orangea färger, men imorgon så kan det ju faktiskt vara så att hans dröm blir verklighet.

För övrigt så önskar jag nog att en färg i min värld vore grön. Grön som i gräsmatta och som i löv på träden. Grönt som i utomhusträning och som i ingen mer vinterjacka. Men det är på väg nu. Jag känner det. Idag är det vårdagjämning så då känner jag det ännu mer. Grönt är en bra färg. Men det är lila och turkos och orange/blå också.

orangeblå

2010-03-18T19:43:00.005+01:00

Husse är tokig. Helt rabiat. Orange som fasiken är han. Det finns liksom ingenting i hans värld nu. Eller rättare sagt, det finns bara en enda sak och ingenting mer än det. Asså, inte ens iphonen finns i hussens värld nu.

Vem sjutton bryr sig om sin telefon eller sin mallevovve eller sin fru när det finns andra och viktigare och blåare saker?

Han har varit lite svår att få kontakt med den senaste tiden, men sedan i tisdags har hussen varit på en helt annan planet. Han pratar, andas och skiter orangeblå. Det finns ingenting framåt eller bakåt. Det enda som finns i hussens värld är söndag.

Men det är helt okej för mig. För orange och blå de hejar vi ju på. Speciellt på studenternas på söndag. Det har varit dans på Sävstaås och nu är det dags för säsongens sista dans. Heja heja heja.

Jag hoppas att jag får min man tillbaka när söndagen har passerat och matchen är slut. Men just nu skiter jag i att han inte riktigt är närvarande. Hussen är glad och då är jag glad. Orange och blå är i final. Kolla filmen här för att se äkta orangeblå glädje och på söndag ska det banne mig bli ännu mer sån :)